Johnny Gitarr!

Johnny Gitarr måste var en av de bästa filmtitlarna någonsin. Namnet inbjuder till mycket fantastiskt. Det låter coolt och töntigt på samma gång och man tänker att det måste vara en riktigt bra film. Och det är det. Johnny Gitarr är en westernfilm från 1954 där Joan Crawford är det stora affischnamnet. För att vara en westernfilm är den ganska annorlunda och har lite annorlunda könsroller än vad man är van vid från gamla westernfilmer.

Johnny Guitar – som är lika häftig som kan ana sig till från namnet – rider in i en liten stad med sin gitarr på ryggen. Han har kommit för att träffa Vienna (Joan Crawford) som han hade en relation med fem år tidigare men inte träffat sedan dess. Han säger sig älska henne, men hon är rädd för att bli sviken igen. Vienna är inte vilken töntig westerntjej som helst utan springer omkring i herrkläder och har alltid handen redo på hölstret. Hon har slagit sig ner i staden, umgås med misstänkta banditer och driver en saloon i väntan på att järnvägen ska läggas i staden. Vienna tror att staden kommer blomstra när järnvägen kommer dit och att hon kommer tjäna stora pengar, men de infödda stadsborna tycker inte likadant. De är extremt fientliga mot Vienna och ledda av en lika slagkraftig – och lika hjärtkrossad – kvinna med det coola namnet Emma Small är det bara en tidsfråga innan ett krig bryter ut mellan de två kvinnornas gäng. Johnny Guitar har alltså hamnat i en riktig röra och då är det tur att han kan skjuta lika bra som han spelar gitarr.

Johnny Gitarr är en riktigt bra westernfilm. Den första halvan av filmen är otroligt bra men när slagsmålsfrekvensen ökar halvvägs in filmen blir det tyvärr sämre. Handlingen är bra men den håller inte riktigt hela vägen, och slutet hade kunnat vara bättre. Trots det så är det en väldigt sevärd film. Den är filmad i Trucolor och allt är väldigt snyggt. Skådespelarna är bra, speciellt Joan Crawford och Sterling Hayden som gör rollen som Johnny Guitar. Jag tycker filmen är ganska intressant när den leker med könsroller, men det kändes nog mer spännande när filmen var ny. Men visst är det kul att de farligaste, galnaste och coolaste karaktärerna i en westernfilm från 50-talet är två kvinnor. Det går förmodligen att läsa in rätt mycket i filmen, och tydligen ska ett av filmens budskap vara kritik mot den häxjakt av kommunister som pågick under den här tiden i USA. Johnny Gitarr är alltså en underhållande och spännande, snygg och välspelad och även politisk western. Filmen fick väldigt blandade recensioner när den kom men har idag en ganska stark kultstatus. Den ska vara väldigt populär bland franska filmkritiker och filmskapare och De 400 Slagen-regissören François Truffaut var tydligen väldigt förtjust i filmen. Han ska ha beskrivit filmen som ”Westernfilmernas Skönheten och Odjuret, en westerndröm”, och det är väldigt tveksamt om en westernfilm någonsin har fått finare kritik än så. För att lätta upp stämningen har det inkluderats en comic relief-figur som känns rätt onödig, men samtidigt är ganska rolig, med sin gammaldags humor som osökt får mig att tänka på min farfar. Om du vill se en underhållande och charmig westernfilm är Johnny Gitarr helt klart en film för dig!