Sommarserier

Sommar är serietider. Finns det något trevligare än att sätta sig på balkongen med ett stort glas iste och ett tjockt seriealbum? Serier är det perfekta mediet, och särskilt på sommaren finns det inget som kan konkurrera med bra serier. Man kan vara utomhus, man kan lyssna på syrsorna och det är inte lika ansträngande som att läsa ”riktiga” böcker. Av någon anledning har jag dock alltid varit ganska ensam bland mina bekanta med att gilla serier. De flesta är knappt medvetna om den mängd serier som riktar sig till vuxna och tänker bara på barndomens Kalle Anka-tidningar. Stadsbiblioteken är ofta guldgruvor när det gäller bra serier. När jag var liten brukade jag låna hem travar med seriealbum och det har jag fortsatt med. Biblioteken köper ofta in lite ”finare” serier som av många betraktas som konstnärliga och avancerade. Av någon anledning går det knappt att hitta superhjälteserier på biblioteken, trots att många av de bästa serierna ryms i just den kategorin. Många vuxenserier är dåliga och meningslösa, men ibland hittar man helt underbara serier som är storslagna läsupplevelser. Här är fyra tips på läsvärda serier som jag har lånat på biblioteket i sommar. Har du tur finns de kanske att låna på ditt stadsbibliotek, om inte tycker jag ändå att du borde ta en titt i ditt biblioteks seriehylla. Du kommer garanterat hitta något bra!

Apollo’s Song – Osamu Tezuka
Osamu Tezuka ses av många som skaparen av den moderna mangan och animen. Han gjorde bland annat den banbrytande serien Astro Boy. Apollo’s Song är dock långtifrån någon barnvänlig serie och har mer gemensamt med Haruki Murakamis romaner än Dragon Ball. Storyn är helt utflippad och galen och hämtar inspiration från den grekiska mytologin. Serien kretsar kring en sinnessjuk ung man som inte klarar av att bevittna kärlek och ömhet efter en traumatisk barndom. Han skrivs in på ett mentalsjukhus och påbörjar en konstig resa mot kärleken och sitt tillfrisknande. Apollo’s Song är en rätt lång manga men den märkliga berättelsen flyter på med ett underbart tempo. Det är underligt, störande och väldigt bra. Teckningarna är snygga och Tezuka har ett grymt flyt i kompositionen. För alla som tror att manga enbart är för barn är Apollo’s Song obligatorisk läsning.

Too Cool To Be Forgotten - Alex Robinson
Efter att jag hade vant mig vid Zac Efrons chokladkakebruna hy och vita leende tyckte jag faktiskt att 17 Again var en riktigt trevlig film. Inget mästerverk, givetvis, men god underhållning. Too Cool To Be Forgotten följer samma koncept, men är mycket bättre och mer frispråkig. Andy Wicks är en man i 40-årsåldern som vill sluta röka. Han har försökt allt och försöker till slut med hypnos. Under hypnosen hamnar han på 80-talet och får återuppleva high school. Det blir kul och pinsamt, och väldigt insiktsfullt. En Hollywood-film skulle inte våga ta ut svängarna på samma sätt som Alex Robinson och den här charmiga serien tillför mycket till en lite uttjatad genre. Ungefär som om 17 Again hade gjorts som ett samarbete mellan Judd Apatow och Flashback-ungdomar.


La Perdida – Jessica Abel
När det gäller indieserier domineras scenen av självbiografiska svartvita serier. Ibland blir det bra men i de flesta fall blir det outhärdligt pretentiöst och oläsligt. La Perdida är inte helt självbiografisk, men lånar många av dragen från genren. Den unga amerikanska tjejen Carla är på jakt efter sina mexikanska rötter och tar sig utan pengar till Mexico City. Hon stannar längre än vad hon hade planerat och utvecklar en kärlek till staden och det mexikanska folket. Hon är ute efter det ”autentiska Mexiko” och har snart börjat umgås med några skumma typer. Det går snabbt utför och där tar det självbiografiska slut och det spektakulära tar sin början. La Perdida är en väldigt snygg serie, Jessica Abel tecknar med säker hand i svartvitt och kontrasterna är vackra och imponerande. Som läsare får man en intressant inblick i livet i Mexico City. Däremot är Carla en vidrig huvudperson som det är omöjligt att sympatisera med eller ens bry sig om, vilket gör boken tämligen oengagerande. Jessica Abel verkar vara en väldigt självupptagen person och hon lämnar mig väldigt splittrad efter att jag har läst klart La Perdida. Mestadels gillar jag den här serien, men det finns också passager som jag ogillar enormt mycket.

Roparen – Jakob Nilsson
Min mamma är en stor beundrare av Stig Trenter. Hon har läst alla hans gamla stockholmsdeckare och har hon väl börjat snacka om hans böcker är det svårt att få tyst på henne. Jakob Nilssons serieversion av Trenterromanen Roparen är mitt första möte med Stig Trenter. Som deckare är kanske inte Roparen särskilt fascinerande, även om det helt klart är en spännande berättelse. Det som imponerar mest är Jakob Nilssons snygga teckningar. Hans stil påminner om Hergés klara linjen-stil och det ser otroligt stilrent och mäktigt ut. Av de serier jag tipsar om här är Roparen den serie som tilltalar mig mest estetiskt. De klassiska Stockholmsmiljöerna ser fantastiska ut när Jakob Nilsson tecknar dem. För alla som läste (och fortfarande läser) Tintin när de var yngre är det här perfekt sommarläsning. Det är snyggt, underhållande och imponerande. Jag ser gärna mer av det här, Jakob!

När jag ändå är inne på serier känner jag att jag måste skriva några rader om det mäktiga nummer 600 av amerikanska The Amazing Spider-Man som kom för några veckor sedan. Den innehåller en lång och avslutad Spidde-berättelse där Dr Octopus gör efterlängtad comeback. Tecknar gör John Romita Jr som är min absoluta favoritecknare när det gäller Spider-man. Storyn är över förväntan och teckningarna är förstås helt mindblowing. Det är så snyggt och rent och att jag får gåshud av varje enskild ruta. En annan serie som är värd att hålla ögonen på är Vertigos nya serie The Unwritten om böcker som får liv. Så nu vet du vad du ska köpa om du har vägarna förbi en nördig seriebutik!