Kings & Queens

Jag har nyss börjat min andra termin i Uppsala. Jag har inga egentliga kompisar, känner mig ensam och utsatt och undrar vad livet går ut på. Det mesta känns hopplöst. Musik och film är det som får mig att fortfarande vara glad. I den stunden träder min räddare och följeslagare fram. Han är ett år äldre, kommer från London och verkar känna likadant. Dessutom delar han min musiksmak. Hans debutalbum blir uppkallat efter en instruktionskassett som hans mamma har gett honom med syftet att lindra hans panikkänslor. Panic Prevention blir min favoritskiva och Jamie T börjar kännas som en nära vän. Jag lyssnar nästan oavbrutet men kan inte förmå mig att lyssna sönder skivan.

Nu är det september 2009. Jamie Ts nya album, Kings & Queens, är äntligen här. Det är det album som jag har längtat mest efter någonsin, och mina förväntningar har varit skyhöga. Att göra en värdig uppföljare till Panic Prevention måste vara otroligt svårt, men jag har aldrig tvivlat på att Jamie inte skulle klara av det. Det har aldrig varit helt tyst från Jamie T. Under det senaste året har han släppt flera nya låtar, varav många inte finns med på Kings & Queens. Han har varit schysst mot fansen och vårdat sin karriär på ett snyggt sätt. Hypen inför det nya albumet har sakta byggts upp till något enormt. I januari kom det officiella mailet om det nya albumet och vi fick höra en ny låt. I slutet av juni kom den första singeln från albumet, Sticks’n’Stones, på en EP med tre andra låtar. För en vecka sedan kom den andra EPn, Chaka Demus EP, med en till singel och tre nya låtar. Jag har följt Jamie med spänning och nu när albumet faktiskt är här känns det smått overkligt. Att det dessutom är så bra som det faktiskt är gör att jag nästan kokar över av lycka.

Panic Prevention innehöll så många infall och inspirationskällor att Jamie utan problem hade kunnat få Kings & Queens att låta hur som helst. Han påverkas av både gammal rockmusik och nyare musikstilar och resultatet är ett helt eget sound. Det finns en härlig Sandinista!-galenskap i hans sätt att komponera musik. När Joe Strummer dog tog Jamie över. Kings & Queens är lika varierad som Panic Prevention. Här finns potentiella hits, lågmälda singersongwriterlåtar, rap och roliga rytmer. Jamie behärskar allt och han gör allt jävligt bra. Han sjunger om selfish sons, punks och om att åka till Kuba innan Castro dör. Jamie gör den bästa musiken för unga vilsna män. Jag har lyssnat på Kings & Queens ett tiotal gånger och kommer fortsätta lyssna på den en lång tid framöver. Det är för tidigt att jämföra Kings & Queens med Panic Prevention. Jag tror inte att det nya albumet kommer få samma personliga betydelse för mig som Panic Prevention, men det är utan tvekan en stark – och värdig – uppföljare.

Både Lily Allen och Jack Peñate har släppt sensationella uppföljare till sina debutalbum i år, men de kan inte mäta sig med Jamies nya skiva. Jag har inte ett ont ord om Kings & Queens. Det är högsta betyg på alla områden. Texterna sitter där de ska, Jamie sjunger med fantastisk inlevelse och känsla och produktionen är fascinerande. Jag är enormt imponerad av Jamie. Han är utan tvekan 2000-talets största artist. Det känns som att han kan gå vilken väg som helst efter det här. Jag har fullt förtroende för att allt Jamie gör kommer bli bra. Jag kommer alltid följa honom och kommer nog aldrig sluta lyssna på Panic Prevention och Kings & Queens. I den mån man kan göra klassiska album idag är det här superklassiker. Det går inte att tröttna på den stilsäkert varierade musiken. Jag hittar alltid något nytt och jag blir alltid väldigt berörd så fort som Jamie öppnar käften. Från den inledande 368 till den avslutande Jilly Armeen sitter jag på helspänn. Min kärlek till Jamie kommer aldrig ta slut. Jag älskar honom.



Jag antar att en del av er är intresserade av hur de första dagarna i Kanada har varit. Det är för tidigt för att jag ska kunna ge en rättvis rapport. Jag har inte riktigt samlat mig än, och det första intrycket har varit väldigt blandat. Jag överlever och känner mig ganska optimistisk. Det är ekorrar överallt och igår såg jag ett murmeldjur rota i soporna framför fönstret. Det kändes stort.