måndag 4 maj 2009

Andrew Bird på Strand


Det är en kväll av överraskningar. Magin ligger och trycker i luften och att något stort är i görningen är uppenbart. Efter tidernas tråkigaste tågresa (då jag bland annat gjorde bort mig genom att i flera minuter vänta på att få komma in på en toalett med en tydlig ”Ur funktion”-skylt) och en nervig tripp med tunnelbanan stiger jag in på Strand med min enorma ryggsäck. Jag dumpar ryggsäcken i garderoben och ser mig om efter de jag skulle möta upp där. De är inte där än. Jag köper en öl och sätter mig för att studera människor. Till min stora förvåning ser jag flera människor jag känner igen. Från både Uppsala och Norrköping. Det händer sällan när jag går på spelningar i Stockholm. Men så är det här inte vilken spelning som helst. Det är ju Andrew Bird som ska spela. Jag ska inte ljuga och påstå att jag är något av hans hardcorefans. Jag har faktiskt inte hört så mycket av hans musik. När Noble Beast kom i vintras blev jag lite kär och den gick på repeat några veckor. Men mer än så har det inte blivit. Jag har gått vidare med andra skivor och även om jag förväntade mig en bra spelning var jag inte på något sätt beredd på det som jag fick se när Andrew och hans band gick på scenen. Det var årets hittills bästa spelning och jag tvivlar på att jag kommer få se något bättre.

Innan Andrew Bird spelar Laura Marling. Jag har bara hört en låt med henne tidigare och har ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Laura Marling är född 1990 och har fått mycket kredd för sin singer-songwritermusik. Jamie T såg en av hennes första spelningar och lät henne vara förband åt honom. Och Jamie T har aldrig fel. Redan efter den första låten är jag beredd att ge allt för den här tjejen. De låtar hon spelar den här kvällen går rätt in i hjärtat. Hon har en fascinerande röst och sjunger på ett gripande sätt. Jag blir väldigt berörd. Det känns alltid kul när man upptäcker nya artister live och Laura Marling känns som ett riktigt fynd. Jag ska lyssna mycket mer på henne. Efter att ha hört Laura Marling känns det nästan som att jag kan gå hem. Det kan omöjligt bli mycket bättre än så här. Men så kommer Andrew Bird in på scenen och gör en fullständigt mindblowing spelning. Jag vet inte om jag någonsin har hört så fantastisk livemusik tidigare.

När jag har lyssnat på Andrew Bird tidigare har jag aldrig reflekterat över hur han gör sin musik. Jag hade självklart insett att han är en otroligt skicklig musiker, med mer talang än de flesta som sysslar med popmusik. Men när han går upp på scenen och börjar spela in korta fragment av sin musik och sen börjar sampla sig själv blir jag förvånad. Det är hur coolt som helst och att det låter så bra är överraskande. Snart kommer Andrews band in på scenen. Bandet består av tre jävligt begåvade killar på trummor, bas och gitarr. Bassisten plockar ibland upp en klarinett eller saxofon för att briljera ytterligare. Andrew tar av sig skorna och använder tårna för att spela in sig själv och bandet. Musiken ter sig matematisk och teknisk och trots att bandet bara är fyra man starkt låter de väldigt mäktigt. De tappar aldrig groovet och musiken låter nästan för perfekt. Andrew visslar, spelar fiol på ett enastående sätt och ibland riffar han loss på sin gitarr. Dessutom sjunger han fantastiskt. Jag blir otroligt imponerad och absorberas totalt av musiken. Andrew framstår som en väldigt sympatisk man och mellansnacket är både charmigt och roligt. Han är otroligt smal och jag tycker han känns väldigt androgyn i sin framtoning. Att temperaturen inne på Strands är olagligt hög och att alla svettas floder gör bara upplevelsen starkare. Syrebristen gör publiken höga och flummiga. Det finns inget som inte kokar över den här kvällen. Alla tittar på Andrew och ingen vill att spelningen någonsin ska ta slut. Och Andrew och bandet gör sitt bästa för att den här fantastiska kvällen inte ska sluta. Spelningen pågår nästan i två timmar och när den är slut känner jag mig lycklig och överrumplad. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så bra.

Andrew Bird känns som en artist som ska upplevas live. Det är först nu som jag verkligen förstår hans storhet. Han framstår som ett geni och det finns inget med honom som inte imponerar. Jag kommer leva länge på den här spelningen. Den var ett perfekt avslut på några riktigt bra dagar. Nu väntar hårdare tider men snart är sommaren här. Och Andrew Bird finns alltid där för att muntra upp med sin musik.

5 kommentarer:

iris sa...

EXTAS OCH VERSALER, and that is all i have to say about that.

Elliot sa...

Coolt, inte lyssnat på honom innan. Han ser ju lite ut som Steve Coogan ;)

meimei sa...

jaaaa, bästa konserten på år och dag, gick hem hög som ett hus av konsertendorfiner.

Erik sa...

Galet bra recension, du får gärna kontakta mig om du vill göra recensioner www.superlativum.se!

Jenny sa...

Det var det bästa jag "råkat" ut för i hela mitt liv!!!! Jag är fortfarande lycklig, kan inte sluta le vid tanken på Andrew och hans musik.. Jag vågade prata med honom efteråt oxå *eloge till mej*. Han var så sjukt bra live!!! Jag har hört alla hans skivor (vad jag vet) och fast jag vet hur han gör sin musik och hur nya låtar uppkommer är jag fortfarande helt hänförd... rekommenderar dej att lyssna lite på albumen The Swimming Hour och The Mysterious Production of Eggs, mina två favorit album..