1a maj och Promoe

Det första jag fick lära mig var att aldrig lita på en moderat. Slagord som ”internationell solidaritet” och ”krossa USA-imperialismen” var en central del av min barndom. Under många år släpade min mamma med mig på demonstrationer. Jag blev aldrig tvingad att följa med – mina brorsor stannade alltid hemma – utan jag tyckte det kändes kul och viktigt att demonstrera. Det brukade dyka upp några angelägna demonstrationer varje år och vi gav oss skrikandes ut på gatorna. 1a maj har alltid varit en viktig dag. Då brukade vi demonstrera tillsammans med en pinsamt liten grupp människor med skägg och Fjällrävenryggsäckar. Fanorna var röda och Norrköpings gator låg öde. De som demonstranterna vill ska lyssna ligger och sover efter Valborgsmässaaftonens omåttliga supande. När de går gatorna upp och ned med banderoller i motvind skriker de för sovande öron. Ingen bryr sig egentligen men illusionen av att man gör något betydelsefullt och står upp för sina ideal överskuggar allmänhetens ignorans. Upp till kamp och stå upp för de svaga! Efter demonstrationen blir det glass.

Jag har alltid gillat musik som tar upp samhällsfrågor och politik. Självklart finns det gränser för vad jag tycker är kul, det känns inte helt angeläget med en revival för 70-talets svenska proggvåg. Men i lagom doser kan politiskt laddad musik vara just det som behövs. Jag tycker det görs alldeles för lite svensk musik som har något uttalat politiskt budskap. Därför blir jag glad när band som Florence Valentin engagerar sig i samhällsfrågor och skildrar ett Sverige som ingen vågar se. När jag var yngre lyssnade jag nästan uteslutande på hiphop. Särskilt svensk sådan. The Latin Kings, Looptroop och Advance Patrol var hjältar. De skildrade det Sverige som jag växte upp i och kände till. Ett Sverige där segregation, undanskymda klassklyftor och arbetslöshet var minst lika centrala delar som Melodifestivalen och välfärd. Där alldeles för många är hemlösa och där klasskamrater mot sin vilja skickas tillbaka till sina hemländer mot en säker undergång. I skuggan av den blågula flaggan finns bara skit. De svenska rapparna var inte särskilt gangsta utan lade krutet på att lysa upp problemen. De ljög inte och hade något att säga. Det görs fortfarande bra svensk hiphop men det var många år sedan som jag verkligen lyssnade på den. Den här veckan har Promoes första svenskspråkiga album Kråksången landat i skivställen och på nätet. Efter den första ambivalensen efter att ha hört den kommande sommarplågan Svennebanan inser jag att Promoe faktiskt är jävligt bra. Det är lätt att förkasta honom som en konstig kille med stort skägg och skabbigt hår, men Mårten har mycket att säga. Och han formulerar sig bra.

Promoe har aldrig låtit lika övertygande. Han har ju rappat på svenska tidigare, bland annat på min gamla favoritskiva Ordkrig: Svensk hiphoprevolution (jag älskar fortfarande titeln), men aldrig med samma flow som här. Svenska rappers vinner ofta mycket på att rimma på modersmålet. Timbuktu var långt ifrån lika grym på engelska som han är på svenska och detsamma gäller Promoe. Kråksången är ett grymt album. Introverta låtar samsas med dystra och politiska texter. Det är kul med svenska musiker som vågar vara samhällskritiska. Promoe slår hårt mot många. Svennebanan handlar förstås om alla vanliga svennar och deras förljugna och ohållbara livsstil. Låten kommer bli en succé utan att någon tar in texten. Efter några lyssningar sitter den men den känns tyvärr lite för mycket Markoolio för att den ska kännas helt kul. De andra låtarna är bättre. Mårten har vettiga saker att säga och han säger dem på ett bra sätt. Jag rycks med och engagerar mig. Ibland känns det som att Promoe har genomskådat det svenska samhället på riktigt. ”Medmänsklighet rimmar illa med vinstintresse.” Favoriten blir dock den nostalgiska Mammas gata där Promoe backas upp av gamla polare som Timbuktu och Supreme. Den svänger ordentligt. Självklart går det att lyssna på Kråksången i sin helhet på Promoes MySpace. Att lyssna på hans låtar får bli mitt sätt att fira 1a maj. ”Dina problem är mina problem. Mina problem är deras problem. Deras problem är våra problem.” Internationell solidaritet (arbetarklassens kampenhet)!



Extramaterial: Har du Spotify kan du dagen till ära lyssna på fem (som i månad #5) av mina favoritkampsånger!


DN, SvD