De fem bästa låtarna med Jimi Hendrix

Jag hade tagit gitarrlektioner i flera år vid det laget. Men det var något som inte lossnade. Det gjorde ont i fingrarna, jag kunde inte hålla takten, jag hade inte blivit populärare bland tjejerna och framförallt var det tråkigt. Min gitarrlärare var en dryg jävel. Han lät mig aldrig spela något kul eller rockigt. Istället satt jag vecka efter vecka och harvade skalor och jullåtar. För en tolvårig pojke med rockdrömmar kunde det ha varit dödsstöten. Men gitarrläraren blev sjukskriven och in steg en ny lirare. Han hade betydligt bättre smak och förstod vad en ung grabb ville lära sig. Den första lektionen drog han igång Purple Haze med Jimi Hendrix. Jag hade aldrig hört något liknande. Hendrix spelade gitarr som ingen annan. Jag fick med mig noterna till introt i läxa till den kommande veckan. Plötsligt var det kul att spela gitarr. Jag har den där gitarrläraren att tacka för mycket.

Innan Jimi Hendrix lyssnade jag bara på nyare musik. Han var den första riktiga rockstjärna som jag fick upp ögonen för. Förutom all inspiration till gitarrspelet var det en helt ny värld som öppnade sig. En värld som bestod av LSD, pistoler, överdoser, brinnande gitarrer och 27-årsdöden. Jag var fast. Under några år var Jimi Hendrix den största av de största. Jag var aldrig i närheten av att kunna ta mig igenom någon av hans låtar från början till slut men om jag fixade ett intro blev jag otroligt glad. Jimi Hendrix är tidernas största gitarrist. Han lade grunden för allt som skulle komma senare och hittills har ingen kunnat överträffa honom. Att han dessutom – under två synnerligen intensiva år – lyckades spela in tre album som alla blev tidlösa rockklassiker får mig att fundera på vad som hade kunnat hända sen. Jag är övertygad om att Hendrix dog på rätt sätt och vid rätt tid, men om han hade levt idag hade han nog fortfarande briljerat. Det här är mina fem Hendrixfavoriter. Klicka på låttitlarna för att se YouTube-klipp med låtarna eller lyssna på listan med Spotify!

1. Purple Haze
Det finns ingen bluesigare rocklåt och inte heller någon rockigare blueslåt än Purple Haze. De två inledande tonerna ekar fortfarande i mitt huvud och den lycka jag kände när jag för första gången lyckades ta mig igenom hela introt var obegränsad. Purple Haze-introt är fortfarande det stycke jag spelar om jag ska visa någon vad jag går för på gitarr. Trots att det var nio år sedan jag lärde mig det. Purple Haze är den bästa gitarrlåten som någonsin har spelats in. Den har verkligen allt. När jag var tretton år och skulle översätta en låt på engelska till svenska valde jag självklart Purple Haze. ”Lila dimma” fick den heta och jag tror engelskaläraren blev lite imponerad av låtvalet. Att någon låt skulle kunna vara bättre än Purple Haze är en omöjlighet. Kanske lika bra. Men inte bättre.

2. Little Wing
Little Wing är det vackraste som någon har fått ut ur en gitarr. Det är det sömnigaste och finaste som jag någonsin har hört. Jag skulle kunna ha den på repeat medan jag sover för att jaga bort elakartade drömmar. Sedan jag var tolv år har jag inte kunnat få nog av Little Wing. Den är lite av Purple Hazes motsats men har ändå samma styrkor som den låten. Direkt efter Little Wing gillar jag att följa upp med den nästan lika vackra Castles Made of Sand som tyvärr inte får plats på den här listan. Tillsammans visar de upp en mjuk Hendrix som ingen kan ogilla.

3. All Along the Watchtower
All Along the Watchtower är en av Bob Dylans bästa låtar. Den har en fantastisk text (jag har flera gånger påstått att den skulle vara världens mest välskrivna låt) och en magisk melodi. Jimi Hendrix cover är ännu bättre. Han förvandlade låten och gjorde den till sin egen. Varenda ton sitter där den ska. Hendrix sjunger låten nästan ännu mer övertygande än Dylan och gitarrspelet är perfekt. Jag hörde Hendrix version av låten flera år innan jag hörde originalet och det känns fortfarande som den rätta versionen. ”No reason to get excited, the thief he kindly spoke”. Det är den bästa cover som någonsin har spelats in och att överträffa Dylan är något som få klarar av. Jimi Hendrix var den enda.

4. Voodoo Child (Slight Return)
”Well, I stand up next to a mountain, and I chop it down with the edge of my hand.” Voodo Child (Slight Return) är ett destillat av det bästa ur den femton minuter långa och väldigt febriga Voodoo Chile. Här får Hendrix visa upp vad han går för. Det är den låt jag skulle spela för de som tvivlar på att Jimi skulle ha varit världens bästa gitarrist. Det finns nämligen ingen annan som hade klarat av Voodoo Child. Jag har hört den säkert hundra gånger men förundras fortfarande av alla underliga läten som Hendrix får fram ur gitarren. Det är en fascinerande låt som också låter otroligt bra.

5. Hey Joe
I flera års tid trodde jag att Jimi sjöng ”Hey Angel” även om det inte på något sätt gick ihop med vad som uppenbarligen stod på skivomslaget. Nu hör jag att han sjunger ”Hey Joe”. Det är en ganska lugn låt, med ett fantastiskt intro och ett magiskt solo. Att den är så lugn och avslappnad gör att den känns ännu coolare och hårdare. Det är ju trots allt en rätt rå text. Ingen gangstarappare har någonsin klarat av att leverera en lika kylig historia på Jimis tillbakalutade sätt. Han skrev inte låten själv men liksom "Watchtower" gjorde han den till sin egen. Jimi Hendrix hade mer attityd än någon annan rockstjärna.