Stjärnträck

Jag har aldrig fastnat för Star Trek. Med tanke på att jag har snöat in på nästan alla andra företeelser som anses nördiga känns det lite konstigt. Star Trek känns ju som den ultimata nördgrejen. Om man vill kan man fastna och aldrig ta sig upp igen. Man kan sy sin egen Star Trek-dräkt och åka runt på konvent och träffa andra Trekkies. För folk som har svårt att trivas och passa in i ”normala” sammanhang kan Star Trek bli en komplett livsstil. Det skulle kunna passa mig. Men det var något som tog emot med Star Trek redan från början. Till skillnad från Star Wars, som jag alltid har älskat, kändes Star Trek aldrig spännande eller upphetsande. Star Wars var coolt, fartfyllt, dammigt och väldigt engagerande. Star Trek kändes istället segt, stelt och fruktansvärt tråkigt. Dessutom var det svårt att sätta sig in i de olika TV-serierna för ett oinvigt barn. Jag dyrkade Harrison Ford och Chewbacca istället. Jag är fortfarande rätt nördig. Annars skulle jag inte skriva den här bloggen. Men jag snöar sällan in på olika TV-serier och fenomen som jag gjorde när jag var yngre. Jag känner mig inte som ett fan längre. Det finns ingen som helst risk för att jag skulle kunna fastna för något som Star Trek idag. Mitt intresse för sci-fi är helt dött. Sen kommer J.J. Abrams och bestämmer sig för att liva upp Star Trek. Abrams är lite av en förebild och han är en av de personer som har sett till att nörden inom mig nästan alltid är tillfredsställd. Han största bedrift är LOST och även om Star Trek alltid har känts tråkigt fick hans namn mig att vilja se filmen. Jag känner mig inte helt övertygad. Men Abrams vet vad han sysslar med och Star Trek är en underhållande sci-fifilm.

Jag har aldrig riktigt fattat vad Star Trek handlar om. Att det utspelar sig i rymden är ungefär vad jag har kunnat ta till mig. Lyckligtvis är J.J. Abrams Star Trek-film perfekt för mig som inte har några som helst kunskaper i ämnet. Han börjar från scratch och berättar med ett modernt och fartfyllt tempo hur den mänskliga Kapten Kirk och halvmänniskan-halvvulcanen Spock lär känna varandra. Storyn är egentligen ganska tråkig, men mycket lustigare än vad jag kan minnas att Star Trek någonsin har varit tidigare. Det är en modernt fläskig Hollywoodaction där allt händer snabbt. Abrams kan sina grejer och han får det hela att flyta på väldigt bra. Det är svarta hål, sköna slagsmål, roliga aliens och lustiga konflikter mellan Kirk och Spock hela tiden. Star Trek blir aldrig helt tråkigt. Det händer något kul och spektakulärt varje minut. Effekterna och rymdskeppen är grymt snygga och visuellt blir jag imponerad. Att se filmen hemma på TVn kommer garanterat vara en helt annan upplevelse. Då är det tveksamt om den ens är sevärd, men på bio gör sig Star Trek väldigt bra. Ibland önskar jag att mina spretiga fingrar kunde göra Vulcanhälsningen. Det var kanske därför som jag inte kunde bli en Trekkie?

Star Treks största tillgång har alltid varit Spock. Den karaktären är en ikon av nästan samma rang som Yoda eller Darth Vader. Det finns mycket att gilla med Spock. Dels är öronen festliga men frisyren är ännu festligare. Den här gången spelas han av Zachary Quinto, eller Sylar, som vi snarare känner honom. Zachary är en av de få anledningarna till att jag fortfarande ser Heroes. Jag tyckte först att det lät konstigt att Sylar skulle spela Spock. Men efter att ha sett filmen känns han som ett helt självklart val. Han gör Spock med bravur och han är helt klart det bästa med nya Star Trek. Annars är det inte många kända ansikten i filmen. Det är en klar fördel och jag tycker de flesta av skådespelarna gör ett hyfsat jobb. Simon Pegg dyker upp i en biroll och gör sin bästa och roligaste prestation på flera år. Han har ett litet alien som sidekick som flera gånger framkallar ”Aaw”-läten hos den kvinnliga delen av publiken. Men han är faktiskt rätt söt den där lilla utomjordingen. När jag går ut från biografen känns filmen redan suddig och när jag en timme senare sitter hemma och skriver det här kommer jag egentligen inte ihåg så mycket. Star Trek är en underhållande actionfilm för alla som gillar rymdskepp och spetsiga öron. Men jag kan fortfarande inte förstå att det finns människor som fastnar för det här. Det känns obegripligt och konstigt. Chewbacca är ju så mycket coolare.



DN, SvD, Aftonbladet