Batman strikes back

Som alla andra har jag varit och sett den nya Batman-filmen, The Dark Knight, i helgen. Det är en film som har hypats i princip överallt och utöver det legat etta på IMDb’s Topp 250-lista (hädanefter kallad IMDb’s inflationslista) den senaste veckan.

För att vara en fiktiv person har Batman/Bruce Wayne haft en ganska stor roll i mitt korta liv. När jag växte upp var Batman en av de stora hjältarna och jag och mina syskon lekte med Batman-actionfigurer och såg den animerade TV-serien (som jag fortfarande tycker är helt okej) varje lördagsmorgon. Lite senare var det spelfilmer och TV-spel med Batman i fokus som gällde. Som tonåring läste jag mängder av amerikanska serietidningar och serieantologier med Batman. Den förra filmen, Batman Begins, var enligt mig en värdig filmversion av en grym serie och man kan lugnt säga att jag sett fram emot den nya filmen ett bra tag.

I The Dark Knight har Batman varit verksam ett tag och Gotham är lugnare än tidigare. Då dyker en galen skurk upp, The Joker, som vill döda Batman. Jokern är galen, läskig och totalt oberäknelig. Batman samarbetar med den klassiska Batman-polisen James Gordon och åklagaren Harvey Dent för att försöka sätta dit Jokern. Harvey Dent och Bruce Wayne är förälskade i samma tjej vilket leder till ett ganska intressant triangeldrama (dock helt befriat från sex) som jag gärna hade sett mer av. Alla Batman-kännare vet vad namnet Harvey Dent är synonymt med och man sitter mest och väntar på att en olycka ska fucka upp hans ansikte totalt. Det där var ganska exakt vad filmen handlar om, mycket blir det inte.

Christian Bale är kalas i rollen som Batman, Heath Ledger gör Jokern med bravur, Michael Caine gör en putslustig Alfred och Morgan Freeman gör en strålande insats som Morgan Freeman. Filmens enda framträdande kvinna är Rachel, den där juristtjejen som dök upp redan i förra filmen. Fast nu spelas hon av Maggie Gyllenhaal istället för Katie Holmes och det kan jag tycka är lite bisarrt, även om Gyllenhaal är en klart bättre skådis. Tyvärr får vi inte se så mycket av henne, det här är klart och tydligt en film där kvinnor inte har någon större plats. Lite synd, som läsare av serien är man van vid att Bruce Wayne knullar runt och flörtar med varenda kvinna han möter.

Mycket av förhandssnacket har handlat om att filmen skulle vara mörk, djup och lite filosofisk. Det stämmer om man jämför med en vanlig sommarblockbuster, men jämför du filmen med vilket drama som helst känns handlingen ändå ganska platt. Det är väldigt synd för med de här skådespelarna och filmteamet hade man kunnat göra en riktigt tung och grym Batman-film. Tyvärr faller man i alldeles för många blockbuster-fällor; vi har ungar som gör wow!-faces, explosioner hit och dit och jobbig musik i varenda (!) scen genom hela filmen. Det känns som att filmbolaget inte riktigt litar på att publiken klarar av filmer som kräver lite tänkande och engagemang. Det är i de lågmälda scenerna mellan Jokern och Batman filmen blommar ut ordentligt och tyvärr är det alldeles för få av dem. Jag hade också gärna sett mer depp och ångest. För att vara en 142 minuter lång Batman-film är det alldeles för lite Batman i filmen, och det är alldeles för lite Bruce Wayne också. När han väl dyker upp ska han åka runt i batmobilen eller slåss. Batman är en väldigt komplicerad och mångbottnad karaktär och det visas det tyvärr inte mycket av i den här filmen. Trots alla mina klagomål tycker jag ändå att det här är en helt klart sevärd film som är mycket bättre än de flesta andra superhjältefilmer som gått upp på biograferna de senaste åren. Men det är en film som hade mycket potential, vilken jag tycker att man delvis slarvade bort.

Som gammal (?) serienörd hade jag tänkt avsluta med att tipsa om min absoluta favoritserie med Batman. Den heter The Long Halloween och är skriven av Jeph Loeb och tecknad av Tim Sale. Det är en hårdkokt och väldigt spännande noir-historia som är extremt snyggt tecknad. Det behövs inga som helst förkunskaper om Batman eller hans Gotham för att läsa och uppskatta serien. Snarare lär man sig väldigt mycket om Batman under läsandet och man får stifta bekantskap med alla de stora skurkarna. The Long Halloween gavs ursprungligen ut som 13 lösnummer men finns att köpa i en schysst samlad volym för en ganska vettig penning. För de som gillar den här serien finns det en uppföljare av samma killar som heter Dark Victory. Den är inte riktigt lika bra, men ändå en riktig seriehöjdare.