fredag 18 juli 2008

Scorsese som komediregissör


De flesta förknippar nog Scorsese med filmer om psykotiska taxixchaufförer, tuffa boxare och hårda gangsters och inte med komedier. Men på 80-talet gjorde han två komedier som avviker från hans andra filmer, samtidigt som de inte avviker. De är märkliga, fascinerande och mörka. Jag tycker det talas alldeles för lite om de två filmerna och tänkte därför presentera dem här.

After Hours (1985)

After Hours handlar om en kontorsarbetare, spelad av Griffin Dunne, som upplever en helvetisk natt i New York. Han träffar en mystisk tjej (spelad av Rosanna Arquette) på ett café. De pratar lite kort om böcker och han får hennes telefonnummer. Han lever ett tråkigt liv och är sugen på lite spänning, vilket får honom att bestämma sig för att hälsa på hos tjejen senare samma kväll. Det är upptakten på filmen som snabbt blir allt galnare för att eskalera i total galenskap.

Tjejen visar sig vara minst sagt labil, och huvudpersonen som är helt pank och ensam försöker ta sig hem genom New York-natten. Lättare sagt än gjort. Han stöter på många underliga personer under natten, den ena mer bisarr än den andra.

Griffin Dunne, som inte har haft någon lysande karriär som skådespelare, gör här en mycket bra prestation. Under nattens lopp blir han alltmer desperat, och hans desperata handlingar för honom till helt sinnessjuka situationer. Rollen som desperat, men ändå sympatisk och snäll, ung man klarar av Dunne av med bravur. Humorn i filmen ligger i de bisarra händelserna och karaktärerna, och det är inte någon typisk komedi. Handlingen i After Hours känns väldigt mycket som något skrivet av Kafka, eller möjligtvis Paul Auster. Det New York som målas upp är samtidigt skrämmande och fascinerande. Musiken bidrar till filmens både obehagliga och komiska sidor. Det här är helt klart en av Scorseses mer udda filmer, och rekommenderas varmt till alla som gillar bisarr och absurd humor av det mörka slaget. Det enda jag är tveksam till är att Cheech och Chong, pionjärer inom den mycket pinsamma genren stonerfilmer, dyker upp i tid och otid genom filmen.

Här nedan kan ni se en trailer för filmen:



The King of Comedy (1983)

The King of Comedy skulle kunna ses som en syskonfilm till den mer kända Taxi Driver. Scorsese regisserar, Robert De Niro gör huvudrollen och filmernas upplägg och teman är mycket lika varandra. Inte helt oväntat når The King of Comedy aldrig upp till samma höjder som Taxi Driver. Men det är svårt att mäta sig med en av de bästa filmerna någonsin, och The King of Comedy är helt klart en bra film.

The King of Comedy handlar om en ung man (De Niro, förstås) som drömmer om att bli känd komiker och stjärna. Han försöker ta till alla tänkbara desperata knep, men när ingenting hjälper tar han, med hjälp av sin kvinnliga stalkerkompis, till förbjudna medel. Och till skillnad från hans tidigare försök verkar det vara vägen till framgång…

De Niros karaktär i den här filmen är minst lika galen som Travis Bickle, men inte lika farlig. Konstigt nog känns ändå The king of Comedy mer obehaglig och skrämmande än Taxi Driver. Det här är en komedi av det allra mörkast slaget, och det är få gånger man skrattar. Den är dock väldigt fascinerande och välgjord. Scorsese ger här en hård känga till alla kändiskåta människor, och jag undrar vad han tycker om dagens samhälle där alla verkar ha kändisskapet som livsmål. De Niro gör, som alltid, en bra prestation men jag måste ändå säga att av de två Scorsese-komedier jag skrivit om i den här bloggen föredrar jag After Hours. Den är mer unik och betydligt mer bisarr. Och jag är en ung man med förkärlek för det bisarra.

Här nedan kan ni se en trailer för filmen:




Upplagd av kl.
Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)