Henrik och Björn – Världens bästa spöken

Henrik riktade kniven mot honom och sa mässande: ”Havet vill ta dig. Kniven vill skära dig”. Björn skrattade till som om han hört ett ovanligt lyckat skämt. Utan att ta blicken från Anders sträckte Henrik ut handflatan. Björn gav honom fem och sa: ”Den var bra”.

John Ajvide Lindqvist har snabbt etablerat sig som en av Sveriges bästa författare, och inom loppet av några år han skrivit flera riktigt bra böcker. Det är en stor bedrift att bli en populär och folklig författare i Sverige utan att skriva usla deckare eller enerverande chic-lit och samtidigt hyllas av kritiker. Genom att blanda skräck med vardagliga händelser har han i sina böcker lyckats säga mer om livet än de flesta andra författare. I Ajvides böcker finns många intressanta karaktärer, men med de två utstötta Morrissey-dyrkarna som dyker upp i hans senaste bok, den märkliga och mycket läsvärda Människohamn, har han diktat ihop sina hittills bästa skapelser.

En av Ajvides främsta egenskaper som författare är att skildra ensamhet och utanförskap. Jag antar att Ajvide själv har haft flera perioder då han har varit extremt ensam, annars skulle han inte kunna skriva med sådan insikt och medkänsla. Det är också känt att Ajvide är ett stort fan av Morrissey, som ju är en slags ”utanförskapets väktare”, och han har droppat Morrissey-citat väldigt ofta i sina böcker. I Människohamn har han slagit ihop sina kunskaper om utanförskap och Morrissey och skapat de ultimata Ajvide-karaktärerna.

Henrik och Björn växer upp i skärgården. De skiljer sig från stadsbarnen som bara bor i skärgården under sommaren. Ju äldre barnen desto tydligare blir rollerna i gruppen och desto ensammare blir Henrik och Björn. Men de har trots allt varandra. Och Morrissey.

Den del av Människohamn som handlar om hur Henrik och Björn ”blir till” utspelar sig under 80-talet och The Smiths storhetstid. Från att ha varit utstötta freaks finner Henrik och Björn styrka och stolthet i sitt utanförskap genom Smiths-låtarna. De blir höga på utanförskapet och tycker att de är bättre än alla andra. De skaffar rockabillyfrisyrer och läser Oscar Wilde. Som två Morrissey-kloner åker de runt på skärgårdsön med en flakmoppe. De hamnar i en position som alla ensamma människor riskerar att hamna i och deras nyvunna självförtroende blir också deras fall. Efter en oerhört brutal och förnedrande kväll blir Henrik och Björn alltmer inåtvända och börjar ställa till med problem för sig själva och andra. En dag kör de genom isen med flakmoppen och alla tror att de är döda. Men riktigt så enkelt är det inte.

Nästan 20 år senare är Henrik och Björn tillbaka. Helt oförändrade åker de runt på sin flakmoppe och eldar upp hus och förstör brevlådor. De hämnas på allt och alla som behandlat dem illa. De är brutala och elaka och i princip allt de säger är fraser från Smiths-låtar översatta till svenska. Dessa översättningar är väldigt välgjorda och genomtänkta och placeras hela tiden i lysande sammanhang. Om man har lyssnat mycket på The Smiths känns alla fraser igen och det är en fröjd att läsa de delarna av boken. Om man däremot inte är bekant med The Smiths eller Morrissey-estetik kommer de här fantastiska kapitlen av boken att mest gå förbi som väldigt märkliga inslag i en bra bok. Henrik och Björn kan ses som en present till alla som gillar Morrissey och alla Moz-fantaster (och alla andra!) bör därför läsa Människohamn. Det är en fantastisk bok.