Kyckling med plommon – Marjane Satrapi

Marjane Satrapi slog igenom stort för några år sedan med den självbiografiska serien Persepolis. Persepolis är en unik serie om hur Marjane växte upp i Irak och hennes tuffa liv efter flykten till Eurpopa. Det är en serie som jag verkligen älskar. Persepolis har allt som en bra serie ska ha: en bra historia, snygga teckningar, bra språk och ett bra tempo. Persepolis har också blivit film, animerad i samma stil som serien är tecknad, med mycket lyckat resultat. Nu är Marjane tillbaks med en ny serieroman, Kyckling med plommon.

Kyckling med plommen är inte en rent självbiografisk serie utan handlar istället om Marjanes mammas farbror som Marjane aldrig fick lära känna. Farbrodern var en skicklig musiker och när hans tar – ett iranskt stränginstrument – slås sönder av hans fru som tycker att han inte tar tillräckligt med ansvar för familjen bestämmer han sig för att dö. Han funderar på att begå självmord på klassiskt sätt men bestämmer sig till slut för att lägga sig i sängen för att invänta döden. Ett ganska dramatiskt beslut kan tyckas, med sådan verkar han har varit den där farbrodern. I åtta dagar ligger han där och inväntar döden (i form av en snyggt tecknad dödsängel) och medan han väntar tänker han tillbaks på sitt liv. Läsaren för bekanta sig med farbroderns förflutna men också med vad som händer med den familj han lämnar kvar.

Kyckling med plommon är en rakt igenom tragisk och sorglig berättelse, men den är ändå inte helt befriad från humor. Marjanes otroliga förmåga att kombinera bild och ord gör det här till en förstklassig serieroman. Stilen känns igen från Persepolis och boken är full av snygga teckningar. Kontrasterna mellan svart och vitt i teckningarna är helt klart i världsklass. Kyckling med plommon omfattar knappt hundra sidor och den kan lätt läsas igenom på en timme. Således är det en betydligt mindre omfattande berättelse än den i Persepolis men det betyder inte nödvändigtvis att Kyckling med plommon är en sämre serieroman. Stilmässigt känns den ibland bättre men Persepolis har en starkare berättelse och karaktärer som man verkligen bryr sig om, vilket inte riktigt är fallet här.

Marjane Satrapi är en av de bästa serieskaparna idag och jag kommer med spänning fortsätta att följa hennes seriekarriär.