Kensington Gardens är en av de där böckerna som dyker upp från ingenstans. Jag hade varken hört talas om boken eller författaren när jag fick syn på det psykadeliska omslaget (som utstrålar kvalitetslitteratur av den trevliga sorten) på det lokala stadsbiblioteket. Tyvärr verkar många vara omedvetna om bokens existens. En googling ger väldigt få träffar, på Amazon har bara två användare kommenterat boken och den har inte ens en egen Wikipedia-sida! Därför kände jag mig mer eller mindre tvungen att skriva en recension och (förhoppningsvis) kunna upplysa någon om den här bisarra romanen.
Kensington Gardens är ingen vanlig roman, och kommer förmodligen inte gå hem hos gemene man. De som har läst Hundra år av ensamhet är bekanta med stilen som Fresán använder. Berättandet går runt på ett typiskt latinamerikanskt sätt (med typisk latinamerikansk humor), och är sällan linjärt på det sätt som vi är vana vid. Romanens struktur ter sig ibland konstig, men upphör aldrig att fascinera.
Vad boken handlar om kan till en början vara svårt att greppa. I korta drag handlar det om en barnboksförfattare född på 60-talet av medlemmarna i ett psykadeliskt rockband. Barnboksförfattaren är framgångsrik på samma sätt som J.K. Rowling och har med en serie barnböcker (vars fascinerande handling läsaren får bekanta sig med) nått stora framgångar. Självklart är det hög tid för böckerna att filmatiseras i Hollywood. Författaren begår då ett oväntat brott och kidnappar den barnskådespelare som ska spela huvudrollen. Han tar sin gisslan till familjens gamla gods, Neverland, och börjar där berätta den historiskt korrekta sagan om J.M. Barrie, författaren till Peter Pan. Han binder ihop och jämför Barries historia med sin egen och sina föräldrars historia. Rockstjärnor som vägrar att växa upp på samma sätt som Peter Pan.
Beatles, Dylan, Ray Davies, Rolling Stones och alla andra 60-talsikoner dyker upp i boken och för 60-talsnörden är det en fröjd att läsa alla spydiga, och beundrande, betraktelser och leta citat från kända poplåtar i texten. Bokens mest fascinerande sida handlar dock om Barrie. Historien om Barrie är så bisarr, fantastisk och otrolig att jag först trodde att Fresán hittade på alltihopa. Under läsningen checkade jag regelbundet med uppslagsverk och hemsidor och allt som står i boken verkar stämma. Barrie är besatt, älskvärd, obehaglig, märklig och vägrar att växa upp. Lika intressant som Barrie är människorna runt honom. Att Fresán har valt att skildra dessa människor lika ingående som han skildrar Barrie gör boken intressant ur många perspektiv. Mest intressant är nog fadern i den familj som Barrie tar över och dominerar, och hur han åsidosätts och ignoreras. Barries liv innehöll inte en enda ointressant dag, och det sätt som Fresán skildrar Barrie på, med respekt och stor humor, ger verkligen mersmak. Jag blir sugen på att läsa både Peter Pan och ett par biografier om Barrie.
Barrie (som Kapten Hook) lekandes med Michael Llewelyn Davies (som Peter Pan).Rodrigo Fresán verkar, med rätta, vara ett stort namn i Sydamerika men tyvärr verkar det som att han har rönt blygsamma framgångar i resten av världen. Det här är en bok som verkligen förtjänar att läsas och älskas av många människor. Jag är väldigt imponerad och fascinerad av Kensington Gardens och det är helt klart en av de bättre böcker jag har läst det senaste året.
Den svenska översättningen av Eva M Ålander är oklanderlig och det är ett väldigt bra flyt i språket. Den svenska utgåvan ges ut av Albert Bonniers Förlag som en del i deras trevliga Panache-serie.
Att man valde Johnny Depp för att skildra Barrie när det skulla göras film baserad på dennes liv känns som en skymf mot allt intellekt och som att man pissar på en av de mest fascinerande människor jag någonsin har läst om. Manusförfattarna valde också att exkludera många av de händelser som verkligen gjorde Barrie unik. Inte konstigt att Rodgrigo Fresán redigerade sin redan utgivna roman efter att ha sett filmen för att kunna dela ut en riktig känga. Liksom Barrie anser han att man kan ändra slutet på ett publicerat verk. En intressant tanke.
Soundtrack:
I mina kommande bokrecensioner tänker jag rekommendera en eller flera album som känns relaterade till boken ifråga. Album att lyssna på medan man läser, eller lyssna på man när man vill reflektera över boken. Till den här boken har jag (självklart) valt två 60-talsklassiker.
The Beatles- Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band.
Av många rankad som världens bästa album någonsin, och det ligger något i det påståendet. Man behöver inte vara Beatles-fetishist för att inse storheten med albumet. Som album betraktat är det en imponerande helhet som fascinerar och förbryllar, samtidigt som det låter jävligt bra. Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band är en sådan skiva som man gärna lyssnar på från början till slut. Den avslutande låten A day in the life, en av albumets största stunder, är Rodrigo Fresáns favoritlåt och han hänvisar till låten och citerar den ett tiotal gånger i Kensington Gardens.
The Zombies – Odessey and Oracle
Ett legendariskt album om vilket det finns många fascinerande historier. När skivan väl gavs ut hade bandet upplösts pga. av blygsamma framgångar. Skivtiteln var tänkt att vara Oddessey and Oracle men killen som gjorde omslaget stavade fel. Historierna är många. The Zombies gjorde oslagbar brittisk 60-talspop med psykadeliska inslag på detta album och förtjänar, pga av denna välgärning, att hedras för all framtid.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar