Waldenpop

Sean Penns film Into the wild om Christopher McCandless berörde mig djupt (läs min recension på Filmtipset) och gav verkligen mersmak. Kort efter att ha sett filmen läste jag också boken Into the wild av Jon Krakauer, som ju filmen baseras på. Eftersom McCandless dyrkade Henry David Thoreau och dennes Walden (som för några år sedan blev nyöversatt till svenska av den skickliga Peter Handberg) läste jag den också. Även om man kan ifrågasätta många av McCandless och Thoureaus tankar och idéer (samt deras mentala hälsa) ligger det något i deras resonemang och i naturromantiken. Att fly samhället och leva isolerad i naturen en period skulle kanske vara nyttigt för de flesta människor. Bland den bästa nya musik jag har hört i år har varit något jag skulle vilja benämna Waldenpop; pop inspirerad av naturromantiska tankar.

Ett självklart exempel på Waldenpop är Eddie Vedders soundtrack till Into the wild. Eddie Vedder är mest känd som grungerockare i Pearl Jam, men med detta soundtrack tycker jag han har gjort sin största bedrift någonsin. Musiken har en central roll i filmen och när jag såg filmen på bio hade de t.o.m. valt att översätta låttexterna. Musiken är avskalad och mestadels akustisk med starka texter och melodier om de teman som filmen tar upp. ”Society, you're a crazy breed., I hope you're not lonely, without me”. Det är sällan som nya filmer har ”specialskriven” musik och om de har det är det sällan som det blir så här bra. Jämte The harder they come är det här det bästa soundtracket bestående av rocklåtar jag någonsin har hört. Många starka låtar och en riktigt bra röst. En musikvideo, med bilder från filmen, kan ses nedan:



Bon Iver (en felstavning av franskans bon hiver = bra vinter) är annan artist som gör typisk Waldenpop. Han har också gjort årets hittills bästa album, For Emma, Forever Ago. Bon Iver heter egentligen Justin Vernon och han spenderade, på typiskt Thoreau-sätt, några månader i en liten stuga i skogarna i Wisconsin. Jag antar att han gick igenom någon slags personlig kris och behövde komma bort från samhället ett tag. Ute i skogarna började han arbeta på albumet For Emma, Forever Ago, och det är utan tvekan den bästa singer/songwriter debut jag har hört på flera år. Bon Iver är känslig, ensam och väldigt begåvad. Gitarren låter alltid lite ostämd, han sjunger i stämmor och arrangemangen är alltid lite skeva. Skeva på ett perfekt sätt. Albumet innehåller enbart starka låtar och är ett av de få album från i år som jag inte tycker har tappat charmen efter några veckor. Det här är en skiva som jag tror att jag kommer kunna återkomma till under flera år. Den 23e september spelad Bon Iver på Berns i Stockholm och dagen efter kommer han till Göteborg. Till dess tycker jag att ni ska lyssna på hans album, eller åtminstone besöka hans MySpace, och se videon nedan.



Också läsvärt:
Roger Wilson har skrivit en ny och ganska intressant artikel om Jon Krakauer, författaren av Into the wild, för Aftonbladet.