onsdag 24 september 2008

Bon Iver på Berns


Mina förväntningar var skyhöga inför den här spelningen. Under artistnamnet Bon Iver har Justin Vernon spelat in årets hittills bästa skiva For Emma, Forever Ago. Det är underbar Waldenpop som berör på djupet. Det är få nya skivor som jag lyssnar på passionerat mer än några veckor men For Emma, Forever Ago har följt med mig nästan varje dag sedan jag först kommer över den tidigt i våras. Jag älskar varje låt på skivan och sedan jag i juli fick höra att Bon Iver skulle komma till Stockholm har jag varit extremt förväntansfull.

Innan Bon Iver går på scenen spelar Anaïs Mitchell några låtar. Hon är charmig, sjunger fint och plockar duktigt på gitarren. Musiken är kanske inte tillräckligt unik för att man ska lägga henne på minnet, men hon fungerar väldigt bra som ”förband”. Trots att hon är ensam lyckas hon fylla upp scenen. Mest blir jag fascinerad av hennes fantastiska stövlar. Jag brukar vara rätt anti kombinationen tjejer och stövlar men Anaïs Mitchell har de kanske snyggaste stövlarna någonsin. Det är ett par gulbruna skinnstövlar som känns väldigt mycket vilda västern och är rejält ingångna.

Någon halvtimme efter att Anaïs Mitchell gått av scenen kommer Bon Iver in. Justin Vernon har med sig tre bandkompisar. De ger genast ett sympatiskt intryck. Justin Vernon själv är klädd i en urtvättad T-shirt, ganska fula byxor och Vans-skor, men ser ändå enastående bra ut. De öppnar väldigt starkt och effektivt med några av de bästa låtarna från For Emma, Forever Ago. Efter den suveräna inledningen trodde jag inte att det skulle kunna bli mycket bättre. Men det blev det. Bon Iver blandade nytt och gammalt material på ett effektivt sätt. Mitt i spelningen tar Vernon fokus från sig själv och strålkastarna hamnar istället på den duktiga bandmedlemmen Mike Noyce som sjunger en fin sång om att han är en ”simple man”. De må vara ”simple men” men samtidigt är det enkelheten som gör dem speciella och unika. De nya låtarna känns inte lika bra som de gamla, men det beror förmodligen på att man inte har hört dem tidigare. Tonvikten ligger på de starka låtarna från For Emma, Forever Ago och de låtarna fungerar utmärkt live. Ganska ofta gör Bon Iver oväntade turer åt noisehållet. Låtarna utvecklas till skramlig och skränig rock, det är ofta ordentlig rundgång och det känns ibland som att det är Thurston Moore och inte Bon Iver som står på scenen. Jag kan tycka att lite av den speciella skörheten hos musiken går förlorad när bandet spelar rock, men live fungerar det riktigt bra. Samtliga bandmedlemmar växlade mellan flera olika instrument under spelningen och de utgör ett tight och skickligt band. Musikaliskt var det en spännande och varierad spelning. Mellan låtarna körde Justin Vernon lite sympatiskt mellansnack. Han är ödmjuk och tacksam över publikens respons och det är omöjligt att inte älska honom. Framåt slutet drog Bon Iver igång en mäktig allsång på låten The Wolves (Act I and II) och det var verkligen en storslagen upplevelse. Hela publiken upprepade frasen ”What might have been lost”, först tyst och sedan högt så att hela Berns fylldes av de vackra orden. Under hela spelningen stod jag två-tre meter från Justin Vernon och det är en av de finaste konsertupplevelser jag någonsin har haft. Jag vet inte riktigt vad som skulle kunna slå det här.

Jag har aldrig varit på någon konsert på Berns Salonger tidigare, och blev väldigt positivt överraskad. Det var fina lokaler, schysst ljud, bra ljus och sympatiska biljettpriser. Jag kommer lugnt gå på fler konserter på Berns i framtiden. Efter spelningen och fram tills att den här bloggen publiceras har jag undvikit att lyssna på någon musik överhuvudtaget. Jag vill bevara känslan av den här fantastiska konserten så länge som det är möjligt. Men strax ska jag sätta på For Emma, Forever Ago igen.

Jag filmade några minuter av den fantastiska Blindsided. Klippet kan du se här nedan. Även om det inte är särskilt mycket tror jag att de som missade spelningen förstår vad de gick miste om när de ser videon.


Jag tog några bilder under kvällen som ni kan se ett urval av här nedan. Bilderna är tagna med en kompaktkamera och med de förutsättningarna är jag nöjd med resultatet.





Ikväll spelar Bon Iver på Pusterviksbaren i Göteborg och har du möjlighet att gå på spelningen ska du självklart göra det. Bättre än Bon Iver blir det inte.

3 kommentarer:

H sa...

Jag var också där igår och stod längst fram. Det var något av det vackraste och finaste jag har varit med om. Dessutom fick jag och min kompis en pratstund med den ena trummisen och Mike (som även bjöd på öl.) Vi var/är mycket lyckliga! Nåja, hittade hit genom you tube-klippet och kände att jag var tvungen att skriva nåt! :)

Henrik Valentin sa...

Nu blir jag nästan avundsjuk på dig. Jag var tvungen att dra från Berns ganska omgående efter extranumren, för att hinna med sista tåget hem. Annars hade jag lugnt varit kvar hela natten och jagat pratstunder. :) En magisk kväll var det, och lyckan var fanimej total. Tack för kommentaren förresten! :)

C sa...

Jag var också där och är oerhört tacksam för att du filmade så man kan återuppleva. Det var verkligen suveränt.