måndag 24 november 2008

808s & Heartbreak


Jag var sexton är gammal och hade ”slutat” lyssna på hiphop. Det var The Clash som gällde för hela slanten, och mitt tidigare intresse för hiphop hade dött. Hiphopen som spelades på radio och TV dominerades av 50 Cent och andra gangstas och jag kunde verkligen inte relatera eller sympatisera med något av det de rappade om. Sen en dag dök Kanye West upp med låten Through the Wire, och mitt intresse för hiphop kom tillbaka. Det var grym rap, sköna beats, en underbar refräng och långt bort från gangstaidealen. Hans debutalbum The College Dropout var ett av de mest spelade albumen i mitt pojkrum under 2004. Det var fullt av starka låtar, och året senare gjorde Kanye den värdiga uppföljaren Late Registration. Graduation från förra året var också en underbar skiva, full av sköna låtar och beats som förgyllde en annars ganska tråkig höst. Under några få år har Kanye West blivit den starkast lysande stjärnan på hiphophimlen och han fortsätter att briljera. Han har uppdaterat sig själv många gånger och har aldrig känts tråkig eller passé. Idag – en månad innan julafton - är det premiär för Kanyes nya skiva 808s & Heartbreak.

Jag har varit förberedd på 808s & Heartbreak och vad det skulle innehålla sedan en tid tillbaka, annars hade jag nog blivit lite chockad av att lyssna på albumet den första gången. Kanye West har övergett den hiphop han gjort tidigare. Han kallar musiken på 808s & Heartbreak för ”pop” och han rappar inte något på skivan. Alla låtar sjungs genom Auto-Tune som pitchar upp röster och får alla toner att låta perfekt vilket ger ett ganska underligt och onaturligt robotsound. Låtarna handlar om brustna hjärtan och sorger och de bjuder på några starka refränger. Förra hösten dog Kanyes mamma i sviterna av en skönhetsoperation (!) och han bröt förlovningen med sin flickvän. De händelserna lär vara bakgrunden till den ganska sorgsne Kanye West som hörs på 808s & Heartbreak. Det känns som att Kanye valt att utveckla material som han tidigare enbart skulle ha använt i refränger till hela låtar. Musiken är mestadels väldigt intressant och minimalistisk. Samtidigt som musiken känns väldigt modern och sci-fi-aktig finns det flera inslag av uråldriga afrikanska rytmer. Den 808 som det syftas på i albumets titel är den gamla trummaskinen Roland TR-808 från 80-talet. Kanye insisterade på att alla låtar skulle använda sig av 808an för att komma bort från det typiska hiphopsoundet och ge en mer ”tribal” känsla över musiken.

808s & Heartbreak är en konstig skiva och jag antar att det var Kanyes syfte med projektet. Några låtar är lite svårlyssnade men skivan växer för varje lyssning. Kanye är som bekant en otroligt skicklig producent och 808s & Heartbreak är intressant från början till slut. Jag är övertygad om att albumet kommer sälja bra och att det kommer få en stor publik. Det är egentligen ingen annan än Kanye West som skulle kunna göra en sådan här skiva idag och få samma genomslag. Han gör sin egen grej och utmanar hela tiden publiken och försöker förnya sig själv. Musiken är inte dansant och soundet är inte kommersiellt. Det skulle kunna gå åt helvete men Kanye verkar ha total kontroll över allt han gör. Låtarna Love Lockdown och Heartless är redan hits och om någon månad kommer jag garanterat vara sjukt trött på de låtarna, men just nu känns det kul och intressant. Låtarna Robocop och Paranoid innehåller några sanslöst töntiga partier men Kanye lyckas på något sätt göra dem till bra låtar. Albumet avslutas med en nedtonad och vackert improviserad sång om Pinocchio som ger lite perspektiv på de andra låtarna.

Det bästa jag har läst om Kanyes nya skiva är Fredrik Strages krönika som publicerades i DN i fredags. Läs den också!

1 kommentar:

Simon sa...

Hej. Tänkte bara meddela att du har en ny läsare. Du skriver skitbra.

Simon