Rocky rockar kortfilmsformatet

Den här hösten firar Rocky tio år som serie. Tiden går fort och det var alltså hela tio år sedan Martin Kellerman började skriva den bästa svenska serien någonsin. Jag har varit med nästan från starten. Det var kärlek vid första strippen, även om man kan fråga sig varför en tolvårig pojke i Norrköping började älska en nedgången serietecknare från Stockholm. Till en början tror jag att min fascination för serien bottnade i att den var grov, rolig och frispråkig. Rocky söp, festade, tecknade serier och lyssnade på hiphop. Kan en prepubertal pojke ha en bättre förebild? Jag har läst Rocky sedan dess och jag är otroligt imponerad av att Martin Kellerman fortfarande levererar så bra serier. För att fira seriens tio år har det getts ut en väldigt fin och stor bok med samlade Rockyserier. Det är en givet uppskattad julklapp till vem som helst. Dessutom kommer de allra första filmatiserade Rockyserierna i dagarna. Det är ett gäng av de mest klassiska – och bästa – seriestripparna som har filmatiserats. Filmerna ges i första hand ut på DVD men kommer även att visas på TV (det är en samproduktion med SVT) framöver. Det finns några få biografer som kommer att visa kortfilmerna och de går också att ladda ned sedan någon vecka tillbaka.

Den första känslan jag fick när jag drog igång filmerna var inte särskilt positiv. Det kändes väldigt mycket som dataanimerad films kändes för femton år sedan. Det är lågbudget, halvfult och jag hade mycket hellre sett att kortfilmerna var tecknade som serierna. Dialogen kändes också lite fel och det lät väldigt mycket studio över alla repliker. Men efter den första minuten var alla de känslorna som bortblåsta. Tvivlet hade bytts mot fascination, och jag började inse att Martin Kellerman och de andra faktiskt hade lyckats göra något riktigt bra med materialet. Jag skrattade mig igenom de tretton kortfilmerna och kommer garanterat att se dem igen.

Rocky som serie är helt dialogdriven. Det är dialogen som är det centrala och även om man kanske inte kan identifiera sig med Rocky och hans polare handlar alltid serierna om vardagliga saker som alla kan relatera till. Martin Kellerman verkar leva ett schysst liv och han är en mästare på att se det roliga och absurda i vardagen och att återge samtal. Samtal som kanske kan verka meningslösa men samtidigt säger otroligt mycket om vår samtid och unga människor i Sverige idag. Martin Kellerman är lite av en svensk Judd Apatow och jag kan inte sluta att imponeras av honom. Med de här kortfilmerna visar han att Rocky fungerar utmärkt som film. Dialogerna fungerar lika bra – om inte bättre – upplästa av skådespelare som i serierna. Röstskådespelarna är bra och trovärdiga, och Rockys röst görs av den alltid lika sköna Jonas Karlsson. Störst behållning av kortfilmerna får man nog om man ser några i taget och inte ser allt i ett svep, då det lätt kan kännas lite tradigt att höra vinjetter och se eftertexter varannan minut. Jag kan rekommendera de här kortfilmerna till alla som vill ha några roliga minuter med sin favorithund. Ju fler som ser och uppskattar de här små filmerna desto större är sannolikheten att det blir något större av projektet. Jag håller tummarna för en långfilm, och tvivlar inte en sekund på att Martin Kellerman kommer rocka även långfilmsformatet.