Den amerikanska folkrock-indiescenen är väldigt spännande, och förmodligen den enda musikrörelse där det mesta känns bra och intressant. De olika artisterna samarbetar ofta med varandra, och en som har samarbetat med de flesta är Matt Ward. Ändå låter han nästan alltid jobbigt ensam och utanför. Hans musik är sällan glad och hoppfull. M.Ward sjunger ofta om ensamhet och spruckna drömmar, men det finns alltid något medryckande och värmande där. Jag lärde känna M. Ward som gästartist hos andra band jag gillade. Bland annat var han med på Jenny Lewis fantastiska cover av Traveling Wilburys Handle with Care, och han har flera gånger backat upp Bright Eyes. Självklart blev jag intresserad av att höra mer av M. Ward och hans album Post-War snurrade ganska frekvent hos mig under hösten 2006. Dock tycker jag aldrig att han varit lika bra solo som när han spelar tillsammans med andra. I somras blev jag tokförälskad i hans projekt She & Him där han sjunger och spelar tillsammans med Zooey Deschanel. Jag utnämnde albumet, Volume One, till ett av årets bästa album. I den isigaste och kyligaste februari som jag någonsin har upplevt är M. Ward passande nog tillbaka. Det nya albumet heter Hold Time, och musiken känns väldigt bekant.
Man känner igen M.Ward direkt. Han sjunger på ett speciellt sätt, lite hest och viskande som om han hade försökt äta sågspån. Rösten är skön och mysig, och han lyckas plocka på gitarren på ett eget sätt trots att alla andra sing-songwriters genom tiderna också har suttit och plockat på sina gitarrer. Han hämtar inspiration från populärmusikens hela historia och hans influenser verkar sträcka sig lika långt tillbaka som Bob Dylans. Att lyssna på M. Ward är lite som att lyssna på Theme Time Radio Hour men han lyckas också blanda det uråldriga med något nytt och unikt. Han gör några covers på Hold Time, men de känns fräscha och nya. På två låtar backas han upp av Zooey Deschanel och de är verkligen grymma tillsammans. De gör en cover på Rave On, den gamla 50-tals låten av Sunny West som blev en banbrytande rockklassiker när Buddy Holly spelade in den, och de får den att låta fantastiskt. Han gör också den gamla countrylåten Oh Lonesome Me och där får han hjälp av Lucinda Williams whiskeyhesa stämma. De egna låtarna är också bra. M. Ward sjunger om ensamhet på ett sätt som gör en glad och hoppfull. Melodierna är fina och texterna är väldigt välskrivna. Även om det känns som att man har hört det här många gånger tidigare känns det också som att M. Ward har gjort sitt hittills bästa album. Han hittade formen tidigt men det är kanske först nu som han har växt in i sin roll helt och hållet.
I helgen såg jag en filmad konsert med Bright Eyes från 2004. Det var en fantastisk spelning och Conor Oberst sjöng och spelade med en intensitet och glöd som man sällan ser nuförtiden. M. Ward var med under halva konserten och då blev det om möjligt ännu bättre. Det blir väldigt påtagligt att M.Ward gör sig allra bäst när han backar upp (eller backas upp av) någon annan. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att han är en dålig eller ointressant artist, för det är han verkligen inte, men han blir många gånger bättre när han gör duetter eller samarbetar med andra artister. Han verkar delvis ha insett det själv, och det är de låtar på Hold Time som han gör tillsammans med andra som är bäst och mest medryckande.
2009 har verkligen börjat bra. Åtminstone när det gäller musik. Jag tycker det kommer flera intressanta album varje vecka och även om jag lyssnar på musik flera timmar varje dag känns det som att det är svårt att få tiden att räcka till. Om man vill kan man - för första gången på mycket länge - lyssna enbart på helt ny musik med behållning. Det är både kul och skrämmande. Årets hittills bästa album har kommit från etablerade artister och jag väntar spänt på ”årets debutant”. Hold Time placerar sig genast bland de bästa albumen just nu, och jag har svårt att tro att det kommer komma någon bättre amerikansk ”folkindie” under året.
Lyssna på Hold Time på Spotify!
DN, DN-intervju, SvD
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar