onsdag 29 april 2009

Brev till Conor Oberst


Hej Conor! Hur mår du nuförtiden? Är du glad eller ledsen? Orkar du leva? Med mig är allt bra. Som vanligt. Din musik har betytt mycket för mig. Att det ständigt låter som att du skulle kunna börja gråta har alltid gjort det lättare att hålla tillbaks tårarna. Några av dina låtar är mästerverk. Du skriver bra och träffsäkert. Ibland känns det som att du tänkte på mig när du skrev den där låten. Gjorde du det? Förmodligen inte. Men det kändes så. Jag gillar dig. För alltid.

När jag fick reda på att du redan börjat spela in en ny skiva med ditt Mystic Valley Band blev jag glad. Den förra skivan var jättebra och jag tycker inte att den fick tillräckligt mycket uppmärksamhet. Du gjorde några riktigt bra låtar där. Häromdagen fick jag tag i den nya skivan. Outer South kallar du den. Jag gillar titeln och jag gillar musiken. Det låter bekant. Men ändå inte. Du låter inte lika ensam längre och du har låtit de andra killarna i bandet komma fram. De gör också några låtar. Det låter som att ni hade det kul under inspelningen. Men jag är fortfarande lika ensam och jag tycker det är lite synd att du och jag inte går samma vägar längre. Jag antar att vi båda måste gå vidare och försöka hitta andra gator. De låtar som du gör själv är de bästa på skivan. Jag kommer aldrig tröttna på din röst och din musik. Det är bra att du är så produktiv. Jag längtar alltid efter ny musik från dig och att du gör nya skivor så ofta känns väldigt bra. Att det inte alltid blir så bra spelar egentligen mindre roll. Jag tror att du är en artist som kommer bli ihågkommen för låtarna snarare än albumen och på alla dina skivor finns det alltid ett par fantastiska låtar. Jag tycker det är kul att din polare också skrev en låt om den där örnen på stolpen. Samma örn som du sjöng om på den förra skivan. Det blev två bra låtar om samma örn. Och det är inte något som händer särskilt ofta. Det känns inte som att det finns någon risk för att du ska dö längre. Jag tycker att det känns tryggt. Tills vi hörs igen (snart hoppas jag!), ha det bra!

Hälsningar från Sverige
/Henrik Valentin, Uppsala

2 kommentarer:

iris sa...

åh, det där var typ det bästa inlägget du har skrivit. jag blir varm i hjärtat och glad i själen! och om conor kunde svenska skulle han nog vilja krama dig.
<3

Anonym sa...

Priceless! Satt och log under hela inlägget. Jag är också rätt glad över att Conor inte kommer dö på ett bra tag.