Missade konserter i sommar

Sommaren är alldeles strax slut och jag kan konstatera att jag har missat flera konserter som jag gärna hade velat se. Ibland är det roligare att skriva om saker man inte har gjort än saker man faktiskt har gjort så här kommer ”de sju konserterna som jag helst hade sett men inte såg sommaren 2008”.


1. Bruce Springsteen, Ullevi, 5e juli
Det kändes som biljetterna tog slut direkt och andrahandsmarknaden var helt sinnessjuk så det blev ingen Springsteen i sommar. Konserten lär ju ha varit fantastisk och låtlistan måste ju vara en av de bästa någonsin. Frågan är dock om jag skulle klara av att se en artist som Springsteen, som jag förknippar så starkt med ensamma kvällar i pojkrummet, tillsammans med tusentals svennar i McGordon-jeans?

2. Leonard Cohen, Sofiero Slott, 3e juli
Leonard Cohens sommarspelning lär ha varit annorlunda, lugn och väldigt bra. Man kan få chans att se honom igen i år när han kommer till Sverige (Göteborg och Stockholm) i oktober.

3. Fleet Foxes, Way Oyt West, 9e augusti
Fleet Foxes har gjort en av sommarens (och årets) bästa skivor. Lite Waldenpop, lite Beach Boys och ganska mycket skägg är en kombination som får mig på fall. Tyvärr är jag inte den enda som tycker det och jag vill gärna att Fleet Foxes kommer till Sverige igen snarast möjliga innan de hinner bli sönderhypade av precis alla.

4. Van Morrison, Stockholm Jazz Festival, 19e juli
Hur kan man inte vilja se Van the man? Van Morrison är mannen för mig varje dag, och den 19e juli hade han kunnat få lite extra stort utrymme i mitt hjärta. Men så ville det sig inte. De recensioner jag har läst av konserten förtäljer att Van inte spelade några av sina bästa låtar, men jag tvivlar inte på att det var en grym tillställning ändå.

5. Neil Young, Way out West, 9e augusti
Det verkar ha varit en riktigt bra spelning med en av de största. Han körde Old Man och Heart of Gold och det är egentligen tillräckligt för att göra mig tillfredsställd för en lång, lång tid.

6. Valfri konsert med Håkan Hellström
Jag har inte sett Håkan heller även fast han har varit överallt. Den enda gången han kom till mina trakter delade han scen med Magnus Uggla (de spelade inte samtidigt, men ändå) och tyvärr kan inte ens Håkan få mig att uthärda Uggla och hans fans. Håkan har dock gjort ett riktigt bra album och ska helt klart ses live någon gång under året. Jag kommer få flera chanser att se honom under hösten när han kör någon slags klubbturné. Förhoppningsvis är det 18-årsgräns på de konserterna för även om Håkan Hellström är hur bra som helst vet jag inte riktigt om jag skulle klara av att gå på konsert tillsammans med de rabiata 14-åriga flickorna som älskar (?) honom.


7. Patti Smith, Stockholm Jazz Festival, 18e juli
Patti Smith är underlig och lite läskig. Hon är också extremt pretentiös och snackar mycket skit. Men framförallt är hon väldigt bra, har ett gäng odödliga album i bagaget, och lär vara rätt grym live.