Rodriguez – Årets bortglömda rockgeni

Emellanåt gillar rockkritiker att föra fram någon gammal bortglömd musiker som aldrig fick något genombrott när det begav sig. Musikerna ska helst bara vara kända i mycket små kretsar och de gamla albumen ska vara riktiga pärlor. Att hitta en sådan musiker och föra fram honom eller henne får ses som något väldigt creddigt och alla som lyckas med det konststycket förtjänar min eviga respekt. Förra året var det Jim Fords utmärkta album Harlan County som plockades fram ur någon mörk garderob och hyllades nästan överallt. 2008 har turen kommit till Sixto Diaz Rodriguez, eller kort och gott Rodriguez. Hans album Cold Fact från 1970 ges ut på nytt, och han är kanske mer populär nu än någonsin tidigare.

Sixto Diaz Rodriguez försökte slå sig fram som musiker i slutet av 60-talet och början av 70-talet. 1967 släppte han sin första singel, sen skulle det dröja tre år innan han spelade in något nytt material. 1970 kom albumet Cold Fact, som nu ges ut på nytt, och följdes 1971 av albumet Coming from Reality. Men musikerbranschen är hård och trots en del bra recensioner lyckades aldrig Rodriguez slå igenom. Han tvingades ta andra jobb för att överleva och började jobba som byggarbetare. Utan hans vetskap började hans musik spelas i Australien och han blev hyfsat stor i vissa kretsar, vilket ledde till att han i slutet av 70-talet kunde åka på turné i Australien. Därefter var det tyst många år, tills hans dotter hittade en sydafrikansk hemsida tillägnad honom och hans musik. Rodriguez kände inte till att han var en kultkändis i Sydafrika och 1998 åkte han på turné där. Han har också gjort spelningar i Sverige (!) omkring millennieskiftet. Innan året är slut ska det tydligen komma en svensk tv-dokumentär om Rodriguez som garanterat kommer vara intressant och sevärd.

Hur låter då Cold Fact? Riktigt bra, faktiskt. Musiken är lite svårdefinierad eftersom Rodriquez ofta drar iväg åt många olika håll. Basen är dock ganska typisk ”folkig” rock där texterna är centrala. Majoriteten av låtarna på Cold Fact belyser de fattiga människornas vardag och problem, och Rodriguez tar tydligt ställning för arbetarklassen. Rodriquez har en bra röst och flera av låtarna är riktigt bra, särskilt Sugar Man och Inner City Blues. Jag förstår varför Rodriguez har nått sin kultstatus. Om du som jag anser att all musik man inte har hört är ny musik har du mycket att hämta här.

Jag avslutar med att tacka Håkan Steen,som i onsdagens Aftonbladet hade med en liten krönika om Rodriguez, för min vetskap om Rodrigeuz och hans musik.