De fem bästa låtarna med Van Morrison

Han är kraftig, kort och tunnhårig. Han ser mer ut som en hamnarbetare än en rockstjärna, men det finns få musiker som är så coola som Van Morrison. Med sitt otypiska utseende och sin sköna attityd är Van the Man en unik figur i rockvärlden. Han är också extremt musikalisk och hans röst är en av de allra bästa. Att höra Van Morrison för första gången var en sensation, och jag har sällan blivit så berörd av en röst.

Van Morrison föddes i Belfast 1945 och växte upp i en typisk irländsk arbetarklassmiljö. Han började tidigt med musik och lärde sig under sin ungdom att spela bland annat gitarr och saxofon. Van Morrison började sin karriär med olika skiffleband (skiffle är en musikstil som är ett hopkok av jazz, blues och country och framförs med väldigt simpla medel som var populär i Storbritannien på 50- och 60-talet) och fick sitt stora genomslag med rockbandet Them. Med Them gjorde han klassiska rocklåtar som Here Comes the Night, Gloria (som Patti Smith gjorde en fantastisk cover av på sitt debutalbum Horses) och Baby Please Don't Go. Bandet hade ett coolt och aggressivt sound som inspirerade många andra band. 1966 lämnade Van bandet för att inleda sin solokarriär. 1968 kom albumet Astral Weeks som enligt mig är ett av de bästa albumen någonsin. Det är en fantastisk skiva som inte går att placera i någon speciell genre. Låtarna utgör en magisk helhet och Astral Weeks är en sådan skiva som man kan återkomma till hur många gånger som helst. Efter Astral Weeks har Van Morrison gjort många album och turnerat flitigt. Han har en egen stil och ett eget sound som inspirerats av bland annat keltisk musik. Vans musik har influerat många andra musiker och jag tycker att man kan höra mycket av hans sound på de tidiga Springsteen-skivorna. Van Morrison har ett rykte om sig att vara en rätt tråkig gubbe som är svår att ha att göra med, vilket säkert kan stämma men samtidigt att svårt att tro på med tanke på hans fantastiska musik.

Det här är mina fem Van-favoriter. Klicka på de klickbara låttitlarna för att höra låtarna! Av någon anledning finns det pinsamt lite Van Morrison på YouTube vilket är väldigt synd eftersom jag inte kan länka till alla låtarna på listan. Jag skyller på sviniga och giriga skivbolag. Har du Spotify kan du istället lyssna på min Van-favoriter där genom att klicka här.

1. Madame George
Madame George är ett 10 minuter långt mästerverk. Det är en av de bästa låtarna på Vans bästa album, Astral Weeks, och knockar mig varje gång. Texten är som en berättelse, men vad låten handlar om är svårt att säga. Inte ens Van själv verkar veta riktigt vad han sjöng om, "Madame George" just came right out. The song is basically about a spiritual feeling”, men han har sällan sjungit med större inlevelse och känsla. Madame George spelades in live och även om jag aldrig kommer att få veta vem Madame George var finns det få låtar som berör mig lika mycket.

2. Moondance
Moondance är en av Vans mest populära låtar och det är inte svårt att förstå varför. Den är vacker och sofistikerad, men samtidigt väldigt avslappnad och cool. Det är en låt som får lyssnaren att glömma allt och för några minuter känna sig helt tillfreds med tillvaron.

3. Brown Eyed Girl
Brown Eyed Girl var den första singeln som Van spelade in efter att Them hade splittrats, och en av hans bästa låtar. Det är en klassisk rocklåt som gång på gång blir vald till en av de bästa låtarna någonsin. Brown Eyed Girl är en låt som gör mig riktigt glad, och ingen kan ogilla den här låten. Tydligen ska det vara en av George W Bushs favoritlåtar vilket Van kommenterade med: "Yeah, it's good to hear things like that, you know. But I would have preferred if it was a new song."

4. Into the Mystic
Into the Mystic är en av Vans finaste och vackraste låtar. Som med många andra låtar av Van Morrison är det svårt att sätta fingret på vad låten handlar om, men man rycks ändå med av den fantastiska sången.

5. Jackie Wilson Said (I'm in Heaven When You Smile)
En fantastisk låt, helt enkelt. Det är svårt att tro att Van Morrison skulle vara en gammal surgubbe efter att ha hört den här låten, även om den spelades in 1972.