Years of Refusal

Morrissey är Morrissey. Han är en ikon och det finns ingen som han. Ingen kan matcha hans röst och ingen sätter ord på ensamhet och olycka såsom Moz. Med det sagt är det kanske inte konstigt att jag gillar allt som Morrissey har spelat in. Min favoritperiod med Morrissey är förstås Smiths-eran och jag har haft lite svårt för den musik han har gjort de senaste åren. Mina förväntningar på det nya albumet, Years of Rufusal, var därför inte överdrivet höga och innan jag hade börjat få någon hypekänsla för den nya skivan hade den läckt på nätet. Det är mer än en månad kvar tills den tänkta releasen men jag har svårt att tänka mig att någon Moz-fantast kan låta bli att lyssna på albumet redan nu.

Flera av låtarna på Years of Refusal har jag hört tidigare men helheten är oväntat bra. Jag har lyssnat på albumet på repeat den här veckan, och inte ens Dylan och Clash har konkurrerat med Moz de senaste dagarna. Det är ett väldigt jämnt album och jag tycker inte det finns en enda dålig låt på albumet. Soundet är bekant, Morrissey låter som han brukar göra och låtarna behandlar klassiska Moz-teman och har typiska titlar men det var länge sedan Morrissey var så bra som här. Han sjunger med en stark övertygelse och melodierna fastnar direkt. Det här är en Morrissey på högvarv och han går verkligen in för att göra det bästa av albumet. Inspelningen av låtarna har varit klar i över ett år och efter det har albumet fått en fantastisk mixning. Låtarna spelades in live och det låter aggressivt och inlevelsefullt. Det är svårt att välja ut några favoritlåtar då allt känns väldigt bra men efter några dagar av intensivt lyssnande tycker jag att When Last I Spoke to Carol och It's Not Your Birthday Anymore utmärker sig som albumets bästa låtar.

Under juni kommer Morrissey att göra tre spelningar i Sverige och det skulle verkligen vara kul att se honom live. Låtarna på det här albumet fungerar troligen utmärkt live och det kommer med största sannolikhet att bli fantastiska konserter.

Att Morrissey beskriver Years of Refusal som sitt starkaste album är inte bara för att bygga upp en hype kring albumet, och även om jag inte håller med ligger det något i hans påstående. 2009 har nyss börjat men jag tvivlar på att det kommer många album under året som slår Years of Refusal. När Morrissey sjunger ”all you need is me” är jag villig att hålla med.



Aftonbladet, DN, SvD