Clint Eastwood är hård. Han är snart 80 år gammal och gör fortfarande film i ett rasande tempo. Påfallande ofta är hans filmer väldigt bra och de är alltid sevärda. Hans senaste film var den gripande Changeling och nu kommer Gran Torino där Clintan både regisserar och gör huvudrollen. Han påstår att Gran Torino är den sista filmen där han gör huvudrollen. Om så är fallet är nog väldigt tveksamt, då Clint Eastwood är en av filmbranschens största arbetsnarkomaner. Huvudrollen i Gran Torino gör han riktigt bra, och om det verkligen är hans sista roll är det ett värdigt avsked.
Eastwood spelar en gammal gubbe, som påminner om en föråldrad Dirty Harry. Han är stenhård, har högt sittande byxor och fäller ständigt rasistiska kommentarer. Han är en riktig karl och när han tjänstgjorde under Koreakriget lärde han sig att använda vapen. Där lärde han sig också att hata asiater. Hans fru dog nyligen och han bor ensam i sin gamla villa. Familjen förstår honom inte och tycker att han är en sur gubbjävel som det är omöjligt att ha att göra med. Hans område var tidigare ett fint villaområde men det var länge sedan områdets vita befolkning flyttade ut och nu har området blivit ett ghetto. Gängvåld är en del av vardagen och i gubbens garage står en snygg gammal bil; en Gran Torino. I huset bredvid bor en familj som tillhör hmongfolket (ett asiatiskt folkslag som bland annat bor i Vietnam, Thailand och Kina). En dag försöker sonen i familjen stjäla gubbens gamla bil, men istället för att läxa upp pojken börjar gubben lära honom hur man renoverar och lagar saker. Han börjar gilla pojken och försöker hjälpa honom att få ett bättre liv.
Clint Eastwood morrar och frustar. Att han aldrig har blivit erbjuden att göra rollen som Hulken är obegripligt. Han skulle bemästra den rollen bättre än någon annan. Vi som tittar vet dock att gubben har ett gott hjärta och när han börjar ta hand om den unga asiatiska pojken blir filmen varm och rörande. Man sitter och myser i soffan och skrattar åt den ålderstigna – men ibland grova - humorn och blir glad över vänskapen mellan dessa två udda figurer. Gran Torino är en bra film. Den är gripande och Clintan gör en otrolig prestation. Att han ens som 80-åring står upp är beundransvärt och att han vid den åldern klarar av att göra bra rolltolkningar är väldigt imponerande. Filmen ger också en intressant inblick i hmongfolket – som jag aldrig hade hört talas om innan filmen - och deras seder. Gran Torino är en film med många sidor och borde uppskattas av alla. Slutet är egentligen oundvikligt men ändå oväntat och man glömmer inte bort filmen efter att eftertexterna har slutat rulla. Clint Eastwood kommer nog alltid bli ihågkommen som en av de största filmgubbarna. Det är först nu när han är äldre som han kommer till sin fulla rätt och jag är övertygad om att vi inte har hört det sista från gubbjäveln. Trots sin ålder slår han hårdare än de flesta unga filmskapare.
Gran Torino har svensk biopremiär den 13e mars.
Inlägg
3 kommentarer:
det sjukaste med clint eastwood (förutom att han är begåvad som ingen annan) är att han typ bara blir snyggare och snyggare ju äldre han blir. helt sjukt. heeelt sjukt!
Jag vet. Helt sjukt. Snyggare gubbe får man leta efter. Och han bär sina byxor högt, högt, högt. Det är väldigt imponerande. Men kan det vara hälsosamt? Det ser ju inte särskilt bekvämt ut. Eller så är det jag som alltid har burit mina byxor på höfterna som har missat något livsviktigt här.
Det är så sant som det är sagt - mycket imponerande! Jag vet ingenting angående hälsorisken när det kommer till de byxorna med hög midja. Det jag däremot vet är att det kan vara roligt att ha sådana på sig tillsammans med en randig tröja. Man känner sig lite som en tjyv i ett barnprogram på tv1. Fantastiskt!
Skicka en kommentar