Skärseld: Berättelsen om Jerry Lee Lewis - Nick Tosches

Alla gillar rockbiografier. Det finns ingen som inte gillar att läsa om förstörda och tragiska kända människor och man förtjusas och förskräcks på samma gång. De flesta rockbiografier innehåller samma obligatoriska inslag - droger, otrohet, galenskaper och svinaktigt beteende - för annars hade ingen velat läsa böckerna. Tragedier, olycka och missbruk säljer. En del rockbiografier innehåller mer tragik och galenskap än andra och Nick Tosches ”Skärseld: Berättelsen om Jerry Lee Lewis” (Hellfire: The Jerry Lee Lewis Story) från 1982 är den mest tragiska rockbiografi som jag har läst. Det är också den mest gripande och välskrivna rockbiografi som jag har haft nöjet att läsa och jag håller med alla de som har utnämnt Skärseld till den ”bästa rockbiografin någonsin”.

Nick Tosches har ett speciellt sätt att skriva. Skärseld är genomgående journalistisk men språket och berättartekniken är väldigt skönlitterär. Det är inte något reportage om Jerry Lee utan snarare än roman som råkar vara sann och väl underbyggd med fakta. Tosches hittar tonen direkt och språket är fantastiskt. Skärseld är skriven på ett storslaget sätt som rycker tag i läsaren från första sidan. Tosches börjar med att skildra hur Jerry Lee Lewis släkt kom till USA och hur de slog sig ner i Louisiana. Det är en historia om modiga och dåraktiga män som kan fälla hästar med knytnävsslag och män med törstiga strupar. Skärseld följer Jerry Lee från födseln och den struliga barndomen, då han fick upp ögonen för musiken och pianot, genom skandaler, missbruk och flera misslyckade äktenskap fram till det tidiga 1980-talet. Då är Jerry Lees karriär på botten. Han har förlorat allt han en gång hade och är helt ensam. Skärseld är en tragisk bok och det finns inget förskönande i Tosches beskrivning av hur Jerry Lee effektivt lyckas slå sitt liv och sin karriär i spillror med hjälp av sprit, piller och kvinnor. Religionen spelar en viktig roll och Jerry Lee dras ständigt mellan himlen och helvetet, den fanatiska kyrkan och de smutsiga nattklubbarna. Skärseld är översatt till svenska av Nille Lindgren och han har gjort ett utomordentligt jobb med översättningen.

Skärseld är inte en lång bok men lyckas ändå berätta mer än samtliga rockbiografier som jag någonsin har läst. Jag har aldrig fastnat för Jerry Lee Lewis musik – han har gjort några bra och klassiska låtar, men ingen av dem har gjort något större intryck på mig – men jag läser ändå Skärseld med stor behållning. Ofta är det så att man läser rockbiografier om artister som man har en relation till sedan tidigare och för att man vill veta mer om dessa artister, men i Skärselds fall är det inte nödvändigt. Det gör Skärseld till en unik rockbiografi. Den står på egna ben som en stor roman och jag tror att man kan få ut mycket av den utan att ens ha hört talas om Jerry Lee Lewis tidigare. Skärseld är en av de bästa böckerna jag har läst de senaste åren. Den grep tag och skakade om mig i grunden.