tisdag 13 januari 2009
Disney överraskar med Bolt
Det var länge sedan Disney ingav någon respekt. När jag hör ordet Disney idag tänker jag på High School Musical och tillrättalagda barnprogram med solbrända skådespelare. Annat var det när jag var liten. Då var Disney fortfarande mästarna när det gällde tecknad film och de levererade bra filmer varje år. Nu har Pixar tagit över den positionen. Gränsen mellan vad som är Pixar och vad som är Disney är ganska flytande och när Disney gör en egen dataanimerad film känns produktionen väldigt mycket Pixar. Jag hade inte ens tänkt se Bolt. Den trailer jag hade sett ingav inte några förhoppningar och postern var ganska ful. Men helt oväntat är Bolt en av de mest underhållande animerade filmer som jag har sett de senaste åren. Jag gillar den skarpt.
Bolt kan beskrivas som en Truman Show-liknande film med en yngre målgrupp. Filmen handlar om hunden Bolt som är stjärnan i ett populärt TV-program. I programmet är han en actionhjälte med superkrafter som skyddar sin matte från James Bond-inspirerade skurkar. TV-seriens produktionsteam anstränger sig mycket för att Bolt ska tro att allt som händer i serien är verkligt för om ”hunden tror att det är på riktigt tror också publiken att det är på riktigt”. En dag avslutas inspelningarna med en cliff hanger och Bolt lämnar studion för att rädda sin unga matte. Han hamnar ute i verkligheten och det börjar gå upp för honom att han inte har några superkrafter. Med hjälp av en katt och en hamster inser han att hans tidigare liv har varit en illusion men han fortsätter ändå att leta efter flickan som spelade hans matte i TV-serien. Hon är trots allt hans människa.
Storyn känns ganska avancerad för att vara en barnfilm och Bolt är betydligt smartare och mer insiktsfull än de flesta andra animerade filmer som görs idag. Det är en förutsägbar men fin och rörande liten historia. Dessutom är Bolt en väldigt rolig film och jag skrattade mycket. Filmen innehåller många actionspäckade scener och de är verkligen välgjorda. Animationen är förstklassig och kan nästan mäta sig med de senaste Pixar-filmerna. Karaktärerna är bra och det är skönt att filmen inte har så många bifigurer. Den skönaste karaktären är en liten fet nördhamster som tycker att allt är ”awesome!” och alltid är ute efter action.
Bolt är en nästan perfekt familjefilm och man måste nog vara en ganska tom och kylig person för att inte falla för den här filmen. Den blir ännu bättre av att Jenny Lewis har skrivit en fin låt med titeln Barking At The Moon till soundtracket. Man får höra låten i sin helhet i filmen och det känns nästan overkligt att höra Jenny Lewis i en Disney-film. Det känns inte ens som sell out från hennes sida utan det funkar riktigt bra. Jag tror att Bolt gör sig bäst om man ser den med originalrösterna. John Travolta är skön som Bolt och de andra röstskådespelarna är också bra. Bolt är alltså en klart sevärd film och om du känner något filmsuget barn är det den här filmen som ni ska gå och se!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar