Syndafall i Wilmslow - David Lagerkrantz

Stora vetenskapsmän och tänkare är ofta annorlunda. De lever i sin egen värld och struntar i omgivningen. Ingen förstår dem men de gör större avtryck i historien än de flesta. Alan Turing var en brittisk matematiker och logiker som lade grunden för datamaskinen. Han hade flera intressanta idéer och var före sin tid. Under andra världskriget knäckte han framgångsrikt många av nazisternas koder och hjälpte kanske den brittiska militären mer än någon annan. Arbetet var hemligstämplat och det var först långt senare som Turing fick någon uppskattning för sitt banbrytande arbete. Då var han död. Alan Turing var homosexuell i en tid då homosexualitet var olagligt. 1952 dömdes Turing för sodomi och i ett vansinnigt försök att ändra hans sexuella läggning tvingades han injicera östrogen. Förnedringen för total och hans geni skymdes av förtal och förakt. 1954 hittades han död i sitt hem i Wilmslow. Dödsorsaken var cyanidförgiftning och i hemmet hittades ett halvätet äpple preparerat med cyanid. Turing begick troligen självmord, men de som kände honom tyckte inte att han verkade särskilt olycklig innan döden. Fanns det andra anledningar bakom hans död? Varför Turing tog livet av sig är fortfarande oklart, och det finns de som har spekulativa teorier om hans död.

Leonard Corell är 28 år och deprimerad. Han har ett tragiskt förflutet och drömmer sig bort från det stillsamma och tråkiga livet som polis i den lilla staden Wilmslow. Corell känner sig tom och fantiserar om ett liv där han är stor, stark och smart. Men istället för att göra något åt sin situation flyr han i sina tankar. En julidag 1954 hittar han den döde matematikern Alan Turing i dennes hem. Det verkar som Turing har begått självmord och Corell inleder sin utredning. När Corell var yngre hade han ett stort intresse för matematik och han engagerar sig för Turings liv och arbete. Han börjar misstänka att Turings dödsfall är mer komplicerat än han först trott och börjar gräva ner sig i utredningen.

Det var inte mitt intresse för naturvetenskap eller min nyfikenhet på forna tiders gaykultur som fick mig att plocka upp den här boken, utan en TV-intervju med författaren David Lagerkrantz som jag såg för några veckor sedan. Han var speedad, engagerad och alldeles underbar. Under de få TV-minuterna utstrålade han mer värme än jag hade sett på länge. En sådan människa kan inte skriva något ointressant, tänkte jag, och lade omedelbart en beställning på Syndafall i Wilmslow. David Lagerkrantz verkar onekligen vara en fantastisk människa, och med Syndafall i Wilmslow har han åstadkommit en fin och speciell roman. Han har gjort ordentlig research och i boken skildrar han många olika saker, men det känns alltid trovärdigt och vettigt. Språket känns ibland lite haltande och en del formuleringar är konstiga, men helheten är väldigt bra.

Syndafall i Wilmslow är inte en svensk Da Vanci-koden, som man skulle kunna tro, utan är snarare avslappnad och skönt befriad från konspirationer och biljakter. Romanen marknadsförs som en thriller, men spänningsmomenten är förhållandevis få och odramatiska. Lagerkrantz tror på kraften i den historia han berättar, och det gör han rätt i. Han undviker inte att göra långa – och ibland smått torra – utvikningar om matematik som han förmodligen inte har greppat helt. Det är mycket vetenskap och filosofi, och även om vetenskapen i sig aldrig är lika intressant som tänkarna och vetenskapsmännen fyller de delarna en viktig funktion i boken och gör läsningen mer intressant och givande. Syndafall i Wilmslow är inte bara en introduktion till Alan Turing som person, utan också en introduktion till hans tankar. Läsaren får stifta bekantskap med en väldigt intressant person, och man inser varför han var så banbrytande och viktig.

Syndafall i Wilmslow är en märklig bok. Den är intressant och tankeväckande. Man får en intressant inblick i efterkrigstidens Storbritannien och upprörs av förtrycket mot homosexuella. Egentligen händer det inte särskilt mycket och boken är lika mycket en utvecklingsroman om en ung man som en spänningsroman. Leonard Corell är den mest intressanta polis som har skildrats i en svensk bok. Lagerkrantz verkar ha förståelse för unga olyckliga män med stora ambitioner och att läsa om den vilsne Corell är gripande. Syndafall i Wilmslow är medryckande och när jag har nått det triumfartade slutet är jag nästan tårögd. Jag hoppas att många kommer upptäcka den här romanen. Det är en frisk fläkt i det stela Deckarsverige och förtjänar en stor läsarkrets.



DN, SvD