Dance Dance Dance – Haruki Murakami

Haruki Murakamis böcker rycker tag i mig på ett sätt som få andra böcker gör. Under läsandet känner jag mig drogad, som om jag läste i en dröm. På samma sätt som hans böcker utspelar sig i gränslandet mellan verkligt och overkligt sker också läsandet i detta skymningsland. Efteråt kan man sällan redogöra för vad man har läst, som om det vore en dröm. Murakami skriver finare drömmar än de jag brukar drömma, och jag älskar verkligen hans böcker. Dance Dance Dance skrevs 1988, året efter att Murakami hade fått sitt stora genombrott med Norwegian Wood. Efter succén med den boken flydde Murakami Japan och bosatte sig i USA. Han har sagt att skrivandet av Dance Dance Dance var en helande process och att han tyckte mer om att skriva den boken mer än någon annan bok.

Berättaren i Dance Dance Dance påminner om många andra av Murakamis huvudpersoner. Han är melankolisk och smått apatisk, gillar rockmusik och har ett gott hjärta. Berättaren förblir namnlös men skulle kunna heta K. Han råkar ut för konstiga saker och verkligheten tycks spricka upp. I en dröm kallar en kvinna på honom. Han levde tillsammans med henne en period men hon försvann spårlöst och har aldrig hört av sig. När hon kallar på honom beger han sig till staden Sapporo och tar in på Dolphin Hotel. Han hade bott på hotellet tillsammans med kvinnan några år tidigare, men sedan dess har hotellet förändrats. Det enda som är kvar av det gamla Dolphin Hotel är namnet, och hans vistelse där är början på många konstigheter. Han lär känna en hotellreceptionist, en liten flicka med frånvarande föräldrar och ett stort intresse för rockmusik och en filmstjärna. Han åker till Hawaii, drömmer konstiga drömmar, träffar the Sheep Man, går på bio och ligger med prostituerade. Underliga händelser avlöser varandra och gåtorna blir bara fler, utan att någonsin riktigt besvaras.

Dance Dance Dance är tydligen en uppföljare till romanen A Wild Sheep Chase, som i sin tur är den sista delen i Murakamis trilogi ”Trilogy of the Rat” (som i sin helhet inte finns utgiven på engelska). Att det är en uppföljare avslöjas inte på omslaget och det är inte heller något man märker av. Ibland kan man ana att en del händelser har någon slags koppling till tidigare händelser i den tidigare boken, men då Murakamis böcker ändå är så drömartade är det inget som stör. Vad jag har förstått ska A Wild Sheep Chase och Dance Dance Dance vara så olika som romaner att de ofta ses som två helt enskilda böcker. Efter Dance Dance Dance är jag självklart sugen på att läsa föregångaren men jag tror också att det kan döda lite av mystiken.

Om du gillar Murakamis andra böcker kommer du garanterat uppskatta Dance Dance Dance. Den är välskriven, intressant och mycket underhållande. Jag tycker det är underbart att Murakami har skrivit så pass många bra böcker. Det tar ett tag ett tag att ta sig igenom hans böcker och jag har fortfarande några kvar. Dance Dance Dance har mycket gemensamt med böcker som Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden, och en del karaktärer och händelser känns igen. Den flicka som berättaren lär känna i Dance Dance Dance är till exempel lik grannflickan som huvudpersonen bekantar sig med i Fågeln som vrider upp världen. Murakami integrerar populärkultur i sina romaner bättre än de flesta författare. I Dance Dance Dance refererar han till E.T., Talking Heads och mycket 80-talspop på ett smart sätt som förgyller boken ytterligare. Murakami har i sina böcker återanvänt och förfinat många idéer och han har alltmer närmat sig perfektion. Jag är otroligt förväntansfull på hans kommande roman.


Jag har tidigare recenserat flera Murakami-böcker här på Finpop:Blind Willow, Sleeping Woman, Hard-boiled Wonderland and the End of the World, Sputnik Sweetheart