Andrew Bird gör perfekt musik för gråa februaridagar

Nätterna blir allt kortare och dagarna längre. Våren är på väg, men än är det grått och tråkigt. Jag har letat efter ny trevlig musik som jagar ut vintern och välkomnar våren, och har hittat en nästan perfekt skiva för de ändamålen. För någon vecka sedan hade jag aldrig hört talas om Andrew Bird. Det är lite konstigt eftersom det verkar som han har gjort bra musik i många år. Hans nya skiva Noble Beast är fascinerande och uppiggande.

När den är som bäst låter Noble Beast lite som om Rufus Wainwright skulle ha hängt med Fleet Foxes, och samtidigt ha lyssnat otroligt mycket på Van Morrison. Arrangemangen är storslagna och luftiga. Varje vår med självrespekt bör ha en medryckande låt med ett fint visselparti och i år heter den låten Oh No. Visslandet är närvarande på flera låtar och har du – liksom jag – saknat ny musik att vissla till är Noble Beast ett givet album att lyssna på.

Texterna är fina och lustiga och melodierna berör. Andrew Bird har en väldigt trevlig röst. Man skulle kunna ha invändningar om att han låter radioanpassad ibland, men det är inget som stör. Eftersom Noble Beast var en sådan fin överraskning har jag kollat upp en del av Andrews tidigare skivor, men de har jag inte fastnat för på samma sätt. Medan de verkar vara mer traditionell singer-songwritermusik är Noble Beast ganska avancerad musikalisk, och känns nästan psykadelisk med sina vackert svävande melodier och underliga ljud. Till deluxeutgåvan av Noble Beast medföljer en skiva med instrumentala låtar. Andrew kallar den extra skivan Useless Creatures och det är perfekt musik att lyssna på när du ligger på din säng och drömmer om flyttfåglarnas återkomst.

Noble Beast kommer få årets kortaste månad att kännas ännu kortare. Andrew Bird är mer effektiv än Gumman Tö.



DN, SvD