Ett land i gryningen - Dennis Lehane

I USA är Dennis Lehane hur stor som helst. Han har skrivit flera riktigt bra böcker och filmerna Mystic River och Gone Baby Gone som baseras på några av hans böcker är fenomenala. Lehanes otäckt spännande roman Shutter Island kommer som film framåt hösten med Leonardo DiCaprio i huvudrollen och Martin Scorsese bakom kameran. Det finns få författare som skildrar amerikansk arbetarklass och det amerikanska samhället på samma insiktsfulla och klarsynta sätt som Lehane. Han verkar alltid stå på de fattigas sida och klassklyftor och sociala orättvisor är centrala teman i många av hans böcker. Trots Lehanes uppenbara storhet har han aldrig slagit igenom i Sverige. Det här är Liza Marklund-land och de författare som skriver kriminalromaner som är bra på riktigt har ingen chans att slå här. Lehanes böcker har hittills getts ut i fula utgåvor med konstiga svenska titlar (Shutter Island blev till exempel Patient 67 på svenska). Översättningarna är ofta slarviga och undermåliga och man får intrycket att förlaget inte tror att Lehane kan bli populär i Sverige. Av någon anledning har inte heller filmerna som baseras på hans böcker fått något större genomslag i Sverige, trots fin kritik, och Gone Baby Gone fick konstigt nog knappt någon distribution alls på svenska biografer. För några månader sedan kom Lehanes senaste bok The Given Day på svenska, bara någon månad efter att den hade getts ut i USA, med titeln Ett land i gryningen. Det är Lehanes mest ambitiösa roman hittills och den första av hans böcker som ges ut i en påkostad svensk utgåva.

Likt många andra av Lehanes böcker utspelar sig Ett land i gryningen i Boston, men historien är förlagd i slutet av 1910-talet. Första världskriget når sitt slut och gatorna fylls av hemvändande soldater som vill ha jobb. Arbetslösheten är hög och missnöjet sprids. Överallt viskas det om revolution och klasskamp vilket får makthavarna att känna sig oroliga.

Ett land i gryningen har två huvudpersoner och de är båda figurer som man gillar direkt och verkligen bryr sig om. Den ena är Danny Coughlin. Han är en idealistisk polis med irländsk bakgrund och en pappa som är ett stort namn inom Bostons poliskår. Danny får uppdraget att infiltrera ”revolutionära rörelser” för att förhindra terrorism och strejker. Han börjar alltmer sympatisera med de han har i uppdrag att sätta dit och överger uppdraget. Istället börjar han engagera sig i polisgillet för att försöka få bättre löner och arbetsförhållanden för Bostons poliser. Den andra huvudpersonen är Luther Laurence, en svart kille som är en otroligt skicklig basebollspelare. Det är dock inte en färdighet han kan leva på och i brist på arbete flyttar han och hans flickvän till Tulsa där svarta lever under relativt goda förhållanden. Han blir inblandad i kriminella verksamheter och har snart dödat en inflytelserik gangster och tvingas fly. Luther tar sig till Boston och får jobb hos Dannys familj. De två männen utvecklar en vänskapsrelation i en tid då det var otänkbart för vita att umgås med svarta.

Danny och Luther är de två centrala karaktärerna i Ett land i gryningen men det finns många fler personer som läsaren får stifta bekantskap med. Huvudpersonerna är otroligt sympatiska och kanske aningen stereotypa, medan en del av bifigurerna är mer komplicerade. Den legendariska baseballspelaren Babe Ruth har en viktig roll i boken och dyker upp i bokens inledning och med jämna mellanrum därefter. Han är en väldigt intressant figur och Lehane skildrar honom på ett lysande sätt. Det dyker upp fler historiska personer i Ett land i gryningen, och man känner hela tiden att Lehane har gjort ett omfattande researcharbete. Med sitt myller av människor, händelser och sammanträffanden påminner Ett land i gryningen om en Dickensroman, men den är samtidigt väldigt amerikansk och skildrar en intressant period i USAs historia. Man kan dra paralleller mellan det som händer i boken med aktuella händelser och dagens samhälle vilket gör att Ett land i gryningen inte bara är en fantastisk historisk roman utan också vettig samhällskritik. Lehane har ett sympatiskt vänsterperspektiv och skriver insiktsfullt om kapitalismen och samhällets drivkrafter.

Jag är känslig mot dåliga översättningar och jag var på fullaste allvar rädd för att ta mig an den svenska översättningen av The Given Day. Det är sällan som en översättning får skit i recensioner i dagstidningar men i fallet med den här romanen har kritiken varit hård. Därför började jag läsa Ett land i gryningen med stor skepsis och låga förväntningar. Översättningen är gjord av Ulf Gyllenhak som också har översatt flera av Lehanes andra böcker till svenska. Det är inte någon bra översättning och verkar inte ha blivit korrekturläst alls, med många felstavningar, konstiga meningar och underliga ordval. Det kan bero på att den svenska översättningen kom kort efter att boken hade getts ut i USA och därför blivit framstressad. Dock är inte översättningen så dålig som jag hade väntat mig och det krävs mycket för att en översättare ska kunna förstöra en Lehanebok.

Ett land i gryningen är en bok som känns väldigt filmisk i sitt sätt att skildra miljöer, personer och händelser. Det är sällan jag känner att det skulle vara kul att se en filmatisering av en bok som jag har läst men i det här fallet tror jag att det skulle kunna bli väldigt bra och underhållande. Boken ska tydligen filmatiseras av Spider-man regissören Sam Raimi. Filmen har preliminär premiär under 2010 och jag tror att det kan bli riktigt bra. Jag tror dock att Ett land i gryningen hade gjort sig ännu bättre som TV-serie. Om HBO, AMC eller någon annan trevlig amerikansk kanal fick möjlighet att göra en miniserie av boken skulle det nog vara optimalt. Det händer väldigt mycket i boken och att göra en trogen filmatisering skulle nog vara svårt om man inte vill att filmen ska kännas väldigt stressig. TV-formatet skulle därför vara utmärkt och det skulle vara extra kul om Lehane – som tidigare har skrivit manus till The Wire – kunde skriva manus själv.

Ett land i grynigen är en fantastisk roman. Den är engagerande och intressant och trots sina 760 sidor är den spännande hela vägen. Lehane har alltmer övergett deckarformatet och det ska bli spännande att se vad som blir hans nästa projekt. Hans nästa bok kommer jag dock läsa på engelska för att slippa bristfällig översättning.


Läs fler recensioner av Ett land i gryningen från DN och Aftonbladet.