Breaking Bad är tillbaka

Är det inte tråkigt med överrepresentationen av läkare, poliser och advokater i TV-serier? Det finns ju så många coola och spännande yrken, men ändå är det uttjatade miljöer och jobb som syns mest på TV. Jag har alltid gillat kemi och naturvetenskap, men det finns få TV-serier som handlar om kemister. Vad jag vet finns det bara en TV-serie – Breaking Bad - där en kemist är huvudroll. Långt innan Breaking Bad hade premiär blev jag väldigt sugen på serien. Dels skulle den handla om en misslyckad kemist och dels skulle flera duktiga skådespelare vara med. Dessutom skulle den sändas på AMC, samma kanal som några månader tidigare hade knockat alla TV-nördar med den suveräna serien Mad Men. Men Breaking Bad visade sig vara bättre än Mad Men och trots att den första säsongen bara bestod av sju avsnitt var det en av förra årets stora TV-händelser. Jag har väntat länge på säsong två och häromdagen var det äntligen dags för säsongspremiären.

Breaking Bad handlar om den 50-åriga kemiläraren Walter White. På 80-talet var han en duktig och framstående kemist och bidrog till viktig forskning, men nu har han svårt att få pengarna att gå ihop. Han lever tillsammans med sin fru och handikappade son och den dag då han får reda på att han har allvarlig lungcancer faller tillvaron samman. Walter tar kontakt med sin gamla elev Jesse. Han var inte någon av Walters mest lovande elever och lever idag ett kriminellt liv som langare. Med Walters kemikunskaper och Jesses kontakter i den undre världen börjar de tillverka och sälja metamfetamin. Walter tvingas vidga sina perspektiv medan Jesse börjar inse att han måste göra något åt sitt liv. De är onekligen ett omaka par, men de kan lära varandra viktiga saker. Under den första säsongen blev Walter sakta sämre och tog beslutet att försöka behandla cancern. Han och Jesse gjorde finare meth än någon annan och under täcknamnet Heisenberg tog Walter kontakt med några riktigt obehagliga gangsters. Den andra säsongen börjar där den förra slutade. Walt och Jesse börjar inse vad de har gett sig in i och hur farligt det kan bli. Det är nervigt, kemiskt och ruggigt spännande. Varenda minut är intressant och serien flyter på med ett fantastiskt tempo. När eftertexterna börjar rulla vill man genast ha mer. Säsong två verkar bli minst lika lysande som den första.

Breaking Bad är en bisarr serie, men aldrig så bisarr att den blir tråkig eller ointressant. Man skulle kunna tro att Breaking Bad är en serie som bäst lämpar sig för sådana som rankar Fear and Loathing in Las Vegas som världens bästa film, men faktum är att det är en väldigt lågmäld och nedtonad serie. Det man får se av knarket och knarkarna är mest tragiskt, och serien är knappast drogliberal. I den första säsongens bästa – och mest rörande - avsnitt fick man se när Jesse träffade sina föräldrar, och jag har sällan sett en så bra skildring av en knarkare och hans familj. Breaking Bad ställer viktiga och svåra frågor om droger och missbruk. Samtidigt är det ett väldigt spännande och intressant drama. Walter och Jesse måste vara de bästa kompanjonerna i en TV-serie. De är helt olika och samarbetet tvingar dem att se saker hos varandra och sig själva. Skådespelarna är genomgående fantastiska och de gör de svåra rollerna väldigt trovärdiga. Särskilt Bryan Cranston som spelar Walter är utmärkt. Han vann en Emmy för bästa skådespelare i en dramaserie, och det finns ingen TV-skådis som kommer i närheten.

Breaking Bads andra säsong består av 13 avsnitt och jag tvivlar inte en sekund på att det här är bland det bästa som kommer visas på TV under året. Den första säsongen visades på TV6 under förra våren och förhoppningsvis visar de även den andra säsongen. Breaking Bad är en TV-serie som förtjänar fler tittare.