Finpop watches the Watchmen

Oscar Wao hade dött av lycka. Tyvärr dog han för flera år sedan, och jag får glädjas i hans ställe. Årets stora nördhändelse har inträffat. Filmatiseringen av Watchmen har haft premiär och alla geeks kan andas ut. Det blev bra. Jag är galet entusiastisk, och känner mig faktiskt lycklig. Ungefär som när man hade sett Star Wars när man var liten. Så har upprymd och lycklig var jag aldrig över den litterära förlagan, men samtidigt tror jag att det är en förutsättning att man har läst serien för att man ska kunna uppskatta filmen fullt ut.

Till att börja med: 1) Jag gillar inte Allan Moore. Han har alltid verkat otäck och galen, och hans serier har aldrig fått samma kärlek som jag gett till Spidde eller Tintin. 2) Jag gillar inte Zack Snyder. 300 var en hjärndöd film, och att han skulle göra något vettigt av Watchmen kändes enormt osannolikt. 3) Jag är inget Watchmen-fan. Jag har läst serien flera gånger och även om jag förstår storheten har jag aldrig kunnat älska den. Därför hade jag inga höga förväntningar på Watchmen-filmatiseringen. Jag vet att många nördar har kissat på sig av upphetsning dagligen i flera månader. Marknadsföringen av filmen har varit väldigt smart och snygg. Sakta men säkert började jag också påverkas av hypen och jag kände jag mig mer och mer sugen på filmen. De senaste dagarna har jag också känt av den där nördiga upphetsningen. Efter att ha sett trailern ett tiotal gånger var jag övertygad om att Watchmen skulle bli en hyfsad film. Åtminstone skulle den vara kul att se. Jag kunde inte bärga mig och jag fixade en biljett till den allra första visningen. Salongen fylldes av förväntansfulla nördar och jag kände för att skrika ”Geek power!”. Men jag lät bli. Efter några trailers blev duken gul och en DC Comics-logga syntes. Sen blev jag slagen i ansiktet. Hårt. Lika hårt som Rorschach slår. Alla tvivel sköljdes bort och jag följde med på årets skönaste joy ride.

Har du läst Wathmen-serien kommer du bli sjukt upphetsad av den här filmen. Zack Snyder har varit förlagan otroligt trogen. Vinklarna, kläderna och färgerna stämmer helt överrens med serierna. Det är som om seriefigurerna hade fått liv. Jag blir väldigt rörd. Jag hade väntat mig att man inte skulle få se Dr. Manhattans penis men den svajar fritt i de flesta av hans scener. Även om filmen är ganska lång har Snyder inte lyckats klämma in hela serien i filmen. Hade han gjort det hade filmen nog blivit väldigt rörig. Till exempel är inte sjörövarberättelsen med, men grabben som läser sjörövarserien dyker upp i bild några gånger. Jag tror att den förlängda DVD-versionen av filmen kommer bjuda på mycket mer, men samtidigt känns det som man får i bioversionen väldigt lagom. Man måste nog vara en ganska stor nörd för att förstå den glädje och upphetsning jag känner över att en man har fört över en serietidning till en film. En del har säkert invändningar mot Snyder och tycker inte att han har tillfört serien något och att han inte har gjort något själv. Men jag är istället otroligt imponerad av hans prestation. Att Watchmen ens fungerar som film är mer än vad jag hade vågat hoppas på. En stor del av den lycka jag känner över Watchmen bottnar i att jag har läst serien innan och den sensationskänsla jag får av att se gamla teckningar komma till liv. Har man läst serien är filmens tempo och alla tillbakablickar inte heller någon överraskning. Och man vet hur filmen kommer sluta. I den här filmens fall är det faktiskt en stor fördel. Jag tror att jag kan njuta mer av filmen än de som inte har läst förlagan, även om jag alltid vet vad som kommer hända härnäst.

Inte nog med Zack Snyder är trogen serien. Hans film är också extremt snygg. Han har omvandlat serierutorna till film på ett fantastiskt sätt. Effekterna är snygga och miljöerna är riktigt trevliga. Som väntat är filmen väldigt våldsam. Den är ju trots allt regisserad av samma kille som gjorde 300. Serien Watchmen är också våldsam, men inte på samma sätt. Men jag har inget problem med våldet. Underhållningsvåld kan vara väldigt kul, om det är genomfört på rätt sätt. Och det är det här. Blodet sprutar och ljudeffekterna måste vara de mest brutala på länge. Scenerna där de The Comedian och Rorschach sysslar med våldsamheter är otroligt snygga och vackert koreograferade, på ett grovhugget TV-spelssätt. Watchmen är en film som ska ses på bio. Den kommer garanterat inte komma till sin fulla rätt på TV. Även om TVn är stor. Watchmen är inte bara snygg utan Snyder har lyckats bevara känslan från serien på ett bra sätt, även om domedagskänslan av att allt kommer gå åt helvete aldrig hinner infinna sig på samma sätt.

Watchmen är en film med många montage och soundtracket fyller en viktig funktion. Därför är det kul att soundtracket innehåller så mycket bra musik, och att musiken används på ett fantastiskt sätt. Filmen öppnar upp med Bob Dylans superklassiker The Times They Are A-Changin' och med låten i bakgrunden får publiken hela bakgrunden till den alternativa verkligheten som de får ta del av i filmen. Det är otroligt snyggt gjort. Totalt är tre Dylanlåtar i olika tappningar med i filmen. Jimi Hendrix fantastiska version av All Along the Watchtower är med i en väldigt snygg scen och i eftertexterna spelas en punkversion av Desolation Row med emokungarna My Chemical Romance. Den covern är kanske inte bra, men småkul och passande i sammanhanget. När Silk Spectre och Nite Owl ligger med varandra till tonerna av Leonard Cohens Hallelujah tycker säkert många i publiken att det är väldigt pinsamt. Jag tycker istället att det känns helt rätt. Utöver dessa låtar får man också höra Simon and Garfunkel, Janis Joplin med flera. Man skulle kunna säga att låtvalen känns förutsägbara, men det går inte att neka till att de fungerar väldigt bra i sammanhanget och integreras på ett utsökt sätt i filmen.

Finns det något som inte funkar då? Jag hade väntat mig katastrofala skådespelarinsatser, men de flesta gör bra ifrån sig. Att inte ha några stora namn i rollistan visade sig var ett smart val. Bäst är Billy Crudup (som också var bra i trevliga Dedication)som Dr. Manhattan och Jackie Earle Haley som Rorschach, även om båda döljer sina ansikten under större delen av filmen . De är de mest intressanta karaktärerna i både serien och filmen. Alla svenskar tycker säkert att det är extra kul att Malin Åkerman gör en av de stora rollerna. Jag tycker hon är oväntat bra, men det kanske mest beror på den galet tajta latexdräkt hon har på sig. Vi kommer garanterat få se mycket av henne i framtiden.

Det här är den bästa seriebaserade filmen jag har sett på flera år. Den är många gånger bättre än The Dark Knight. Och dessutom slipper vi jobbiga uppföljare. Zack Snyder gjorde det omöjliga. Och han gjorde det bra. Fan, att du inte kan vara här idag Oscar.




SvD, DN, Aftonbladet