tisdag 3 mars 2009

The Zombies kommer till Sverige


Det finns musik som förändrar ens liv. Musik som är mer än fantastisk och medryckande. Som fyller en funktion som man inte visste fanns. För två år sedan förändrades mitt liv på det sättet. Det var en lördagsnatt och jag var lite nere. Som vanligt satt jag framför datorn och slösurfade, trots att jag borde ha gått och lagt mig flera timmar tidigare. Jag hittade Rolling Stone Magazines lista över de 500 bästa albumen någonsin. Jag kände igen de flesta bandnamnen på listan, men på plats 80 fanns ett band jag aldrig hade hört talas om. Det var The Zombies och albumet hette Odessey and Oracle. En kvart senare hade jag Odessey and Oracle på hårddisken och när jag började lyssna var det som om att allt jag trodde mig veta om popmusik smulades sönder. Det var omvälvande, fantastiska låtar och jag fick samma känsla som när jag för första gången hörde The Clash, Jimi Hendrix och Bob Dylan.

Det var inte förrän jag hade upptäckt The Zombies och Odessey and Oracle som jag kunde uppskatta The Beatles och Beach Boys helt och hållet. Deras texter, melodier och underbara låtstrukturer fick upp mina ögon för musik som jag tidigare inte riktigt hade förstått. The Zombies förändrade min syn på pop, och sedan den där natten för två år sedan har jag lyssnat på Odessey and Oracle ett oräkneligt antal gånger. Den kommande veckan kommer The Zombies göra fyra Sverigespelningar. I vanliga fall skulle jag inte bry mig om att ett återförenat 60-talsband kom hit, men det här är inte vilket 60-talsband som helst. Det här är The Zombies. Bandet som gjorde en av världens bästa popskivor. De konserter de har gett de senaste åren har dessutom fått väldigt fin kritik. Jag förväntar mig en storartad musikupplevelse, och trots att det självklart inte kommer vara som att se bandet på 60-talet kommer det nog vara väldigt speciellt.

The Zombies har en fascinerande historia, som är både komisk och sorglig. Bandet bildades 1961 i den lilla staden St Albans norr om London. Bandets frontfigurer var pianisten Rod Argent och sångaren Colin Blunstone. 1960-talets London måste ha varit en fantastisk plats att dra igång ett band. Det var där allt hände och den plats och tid då många legendariska och stilbildande band bildades. Men konkurrensen var också stenhård, och att slå igenom som band måste ha varit väldigt svårt. The Zombies var ett väldigt begåvat band som fortsatte att kämpa i många år, utan att få något egentligt genomslag. En kombination av dålig marknadsföring, töntig framställning och ett tufft musikklimat gjorde det omöjligt för The Zombies att nå den popularitet de förtjänade. De tjänade bara småpengar, fick göra få stora spelningar och kunde inte leva på sin musik. Under den tid då bandet fanns hade de bara en stor hit, med låten She’s Not There. Den låg högt upp på poplistorna, och är idag rankad som en av 60-talets bästa poplåtar. She’s Not There är perfekt 60-talspop, med ett grymt sound och en fantastisk melodi. När det gick bra för She’s Not There trodde nog medlemmarna i The Zombies att framgångarna skulle vända. Nu skulle de äntliga bli populära och få göra de där stora spelningar som de alltid hade drömt om. Men så blev det inte. De fortsatte spela på mindre ställen och fick inga fler stora hits.

Den första Zombies-skivan, Begin Here, kom 1965 och var inget egentligt album i den mening att det var en samling singlar och covers. Det enda riktiga Zombies-albumet, Odessey and Oracle, kom 1968. När skivan väl släpptes hade bandet gett upp hoppet och splittrats. De hade inte tjänat några pengar och det var inte längre möjligt att fortsätta. Dessutom hade omslagskonstnären stavat fel till ”Odyssey”. Ett år senare blev låten Time of the Season helt oväntat en stor hit i USA. Eftersom bandet hade splittrats kunde de inte göra något åt de flertalen band som turnerade runt i USA med deras material och utgav sig för att vara de riktiga The Zombies. Jag kan inte ens föreställa mig hur bittert det måste ha känts.

Idag har The Zombies fått det erkännande de aldrig fick på 1960-talet och Odessey and Oracle ses allmänt som en av de bästa popskivorna någonsin. The Zombies har kommit att identifieras helt med detta album, och även om de gjorde andra låtar finns det inget som kan jämföras med låtarna på Odessey and Oracle. Det är enligt mig en lika stor skiva som Pet Sounds och Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. Soundet och melodierna är fantastiska, och än idag har inget band kommit i närheten av samma svävande sound. Sången är perfekt, och trots att The Zombies inte hade samma tillgångar som Beach Boys och Beatles lyckades de få till perfekt ”Baroque pop” med storslagna och mäktiga arrangemang. Rod Argents piano tillsammans med Colin Blunstones sång är bland det finaste som jag någonsin har hört. Odessey and Oracle är ett fascinerande album som blir bättre för varje lyssning. Texterna är otroligt bra och mångbottnade, och det som först kanske verkar vara en samling charmiga kärlekssånger visar sig vara mycket mer. Här finns sången om kvinnan som väntar på att hennes älskade ska komma hem från fängelset, och en väldigt gripande berättelse från första världskrigets slagsfält. Hung Up On a Dream har en av de vackraste låttexter som någonsin har skrivits och Time of the Season är den perfekta sommarlåten som fungerar lika bra vilken årstid som helst. Det finns inte en ton eller textrad på Odessey and Oracle som känns omotiverad. Jag hittar alltid nya saker att fastna för i låtarna, och jag kommer nog aldrig tröttna på den här skivan.

Med det sagt är det kanske inte så konstigt att jag är väldigt förväntansfull och exalterad inför The Zombies Sverigebesök. Det ska bli otroligt kul att se dem, och jag tvivlar inte på att de har åldrats med värdighet. På torsdag spelar The Zombies i Stockholm och på fredag kommer de till Uppsala. Därefter avverkar de en spelning i Göteborg på lördag och tar avsked av Sverige med en spelning i Malmö på söndag. Jag ska gå och se spelningen i Uppsala, och hoppas att de gamla männen inte far illa av det intensiva spelschemat. Till helgen kan ni se fram emot min recension av Uppsala-spelningen. Med stor sannolikhet kommer jag vara lyrisk.

2 kommentarer:

Kajsa sa...

Vilken fin och ambitiös blogg du har! Jag gillart!

EvaAve sa...

Jag njuter ihjäl mig när jag läser det du skriver om Zombies. Jag har älskat deras musik sedan jag hörde dem spela 1966 i Borlänge.
Jag stod längst fram vid scenen på Katalin och jag svävar fortfarande på ett ulligt zombiesmoln.
Har du recenserat konsterten?

EvaAve