Red Riding imponerar på alla sätt

Britterna gillar tydligen svenska deckare. Den engelska TV-versionen av Wallander är väldigt populär, och britterna tycker att Sverige är mer spännande och exotiskt än deras eget land. I ett avsnitt av Kobra som visades för några veckor sedan motiverades britternas stora intresse för svenska deckare med att de ser Sverige som ett fallet paradis, något som kunde ha varit. Ser man Sverige på det sättet är det onekligen ett intressant - och kyligt – land vi lever i. Men mitt intresse är fortfarande större för brittiska deckare. Medan vi i Sverige fortsätter att traggla med skittråkiga Beckfilmer händer det stora saker med kriminal-TV i Storbritannien. Visst produceras det mycket uselt där också (Morden i Midsomer, någon?) men de gör också mycket nyskapande inom genren. De senaste åren har det producerats många grymma miniserier, som Five Days och Unforgiven, som har fått mig att se annorlunda på kriminalserier. Den senaste brittiska miniserien om poliser, brott och misär som har gjort mig väldigt imponerad heter Red Riding. Det är en av de mest ambitiösa TV-produktioner jag har sett på länge.

Red Riding bygger på fyra kriminalromaner skrivna av David Peace. De utspelar sig under 1970- och 80-talen i Yorkshire-trakten. Det är norra England där polisen följer sina egna lagar och regler. Historierna bygger på riktiga fall, och det är väldigt mörkt och otäckt. Man blir inte sugen på att åka till Yorkshire på semester. Serien består av tre långfilmslånga avsnitt. Huvudpersonerna är olika i varje avsnitt, men händelser och människor binder samman de tre avsnitten till en imponerande helhet. Några av bifigurernas roller och betydelser blir inte uppenbara förrän de sista minuterna av det sista avsnittet. Varje avsnitt är regisserat av olika regissörer, vilket känns väldigt spännande. De olika regissörerna har olika stil, men allt sitter ändå ihop på ett väldigt snyggt sätt.

Yorkshire på 70-talet är ett grått och tråkigt ställe. Klassklyftorna är enorma och många människor lever i extrem fattigdom i slitna områden. Red Riding börjar (In the Year of Our Lord) 1974. En ung journalist - spelad av den lysande Andrew Garfield (bilden ovan) – återvänder till Yorkshire. Han börjar jobba på lokaltidningen och skriver om brott. Flera unga flickor har försvunnit och han börjar rota i fallen. Det dröjer inte länge innan han inser att något inte stämmer, och polisen försöker stoppa honom från att få reda på mer. Det andra avsnittet utspelar sig 1980 och handlar om de kända Yorkshire Ripper-morden. Det tredje och avslutande avsnittet utspelar sig 1983 och binder ihop alla lösa trådar från de två tidigare avsnitten.

Red Riding är en otroligt välgjord serie. Den är väldigt snyggt filmad och skådespelarna är genomgående fantastiska. Det är sällan man stöter på TV-produktioner av den här kvaliteten, och det finns inget här som inte är imponerande. Red Riding är mer än en vanlig kriminalserie, och ger tittaren mycket mer än spännande mordgåtor. Samtidigt som det är en spännande serie om människor som är ute efter sanningen och slåss mot motståndare som det är omöjligt att vinna över, är det också ett gripande drama. Red Riding är engagerande socialrealism som tvingar tittaren att reflektera över rätt och fel. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan Red Riding visas på svensk TV. Det borde vara ett givet inköp för SVT, och jag tycker att det är en serie som ingen borde missa.

Red Riding är en kriminalserie som tar sig vissa friheter. Den känns betydligt mer konstnärlig än andra kriminalserier, och ibland får man inga tydliga svar. Man tvingas tänka själv. Och dessutom är det en av de mest brutala serier jag har sett de senaste åren. Det är en väldigt obehaglig och otäck serie, där våldet hela tiden är närvarande och väldigt påtagligt. Poliserna är galet korrupta, och polisvåldet slår det mesta. Poliserna går längre än vad de flesta gangsters skulle göra, och de fula knepen tar aldrig slut. Här sitter de oskyldiga och svaga i fängelse för brott de aldrig skulle kunna begå, medan de skyldiga går fria. Allt för att poliserna ska bli lite rikare. Det här är norra England, och här är det vi som bestämmer. Tro inget annat.