The College Dropout

Det är påsk och jag kommer att tänka på Kanye West. Det var påsken för fem år sedan som Kanye gjorde sitt inträde i mitt liv. Jag var svältfödd på bra hiphop och hans debut The College Dropout var svaret på mina böner. Kanye var producentgeniet som kom utan förvarning och knockade alla med ett eget sound och perfekta rhymes. ”I woke up early this mornin' with a new state of mind. A creative way to rhyme without usin' knives and guns.” I en tid då allt var extremt gangsta och den enda hiphop som spelades var 50 Cent och jag tyckte det var pinsamt att erkänna att jag lyssnade på hiphop var Kanye precis vad som behövdes. Våren 2004 fanns det ingen skiva som jag lyssnade på lika mycket som The College Dropout. Det var soundtracket till allt jag gjorde den våren. Sedan dess har Kanye blivit hur stor som helst. Han har släppt ytterligare tre album, som alla har varit lysande på sina egna sätt. Men inget har nått upp till samma höjder som The College Dropout. Det är ett av 2000-talets absolut bästa album. Den här påsken har jag återupplevt The College Dropout, och den är fortfarande lika bra.

Det började med Through the Wire. Kanye hade varit med om en allvarlig bilolycka men även om hans mun var ”wired” så spelade han in låten. Det lät fantastiskt. Videon var snygg, refrängen var underbar och Kanye rappade om saker som var motsatsen till gangsta. ”They can't stop me from rapping can they? Can they, huh?” Sen den dagen har ingen kunnat stoppa Kanye från att rappa. Mer än möjligtvis han själv. Och inget har kunnat få mig att sluta lyssna på honom. Jag skaffade The College Dropout precis när den var nyutkommen. Recensionerna var fina, men än hade han inte fått något större genomslag. Det kändes som att man var först med nästa stora grej. Till en början var det mest Through the Wire som spelades på repeat, men snabbt insåg jag att hela albumet var fullt av bra låtar. Det fanns inte en enda dålig låt där och när jag hade lyssnat klart på albumet satte jag på det igen. Jag lärde mig texterna utantill och påverkades väldigt mycket av Kanyes texter och budskap.

Några år senare känns The College Dropout fortfarande som en väldigt jämn skiva. Beatsen och samplingarna är fantastiska och texterna känns fortfarande angelägna och viktiga. Jag gillar fortfarande Kanye West, men han har aldrig varit lika älskvärd som på The College Dropout. Den Kanye var en förebild, som ännu inte hade börjat få hybris eller blivit besatt av mode. Jag tycker Kanye är kul och underhållande idag, men då – för fem år sedan – var han verkligen någon att se upp till. Vad som gjorde Kanye så bra och betydelsefull var hans förmåga att vara otroligt medveten och smart, samtidigt som han var avslappnad och uppsluppen. Han var inte någon stel profet, utan lika mycket en laid-back festprisse som en phD i street science. Den kombinationen, plus att han kom med något nytt, gjorde att jag föll stenhårt för honom. De låtar från The College Dropout som känns bäst idag är Jesus Walks, Never Let Me Down, Two Words, Family Business, All Falls Down och självklart Through the Wire. Jag kommer aldrig någonsin kunna tröttna på de låtarna. De symboliserar mina tonår nästan lika mycket som The Clash.