Thåström och Margarita

Jag har läst Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita många gånger. Den är välskriven, full av bisarra händelser och absurda karaktärer samtidigt som den är smart, intressant och romantisk. Det är en sådan bok som alltid kommer inspirera läsarna. Mick Jagger inspirerades av boken och skrev Sympathy for the Devil. En annan som har inspirerats av Mästaren och Margarita är Thåström. Jag läste boken första gången i samband med att jag hade köpt Thåströms självbetitlade solodebut. Det finns en låt på skivan som heter Mästaren och en iskall Margarita. Läsningen av boken och lyssnandet på skivan gick ihop och påverkade varandra. Det kändes som att hela skivan var inspirerad av boken. Idag har jag svårt att läsa Mästaren och Margarita utan att tänka på Thåström. På samma sätt kommer jag direkt att tänka på min favoritbok när jag hör låtarna från den där skivan.

Vad Thåström tänkte när han skrev låtarna till Thåström-skivan kan jag omöjligt veta. Jag tror att han var lite deppig och besviken. Imperiet hade fallit och Thåström hade motvilligt blivit allas favorit. Han försökte göra något nytt. Solodebuten är dock långt mer publikfriande och lättlyssnad än de album han skulle göra under de följande tio åren. Det är ett album som känns väldigt mycket Imperiet. Om han läste Mästaren och Margarita i samband med att han skrev låtarna vet jag inte, men det känns väldigt troligt.

Idag känns Thåströms solodebut som en väldigt ojämn skiva. När jag var 13 år gammal kändes den dock helt fantastisk. Det var en skiva som fick mig att lära mig låttexterna utantill och de kopplingar jag gjorde mellan Mästaren och Margarita och skivan fick mig att älska den ännu mer. Mästaren och en iskall Margarita är, trots titeln, en av de låtar på skivan som har minst med boken att göra. Det känns snarare som att den handlar om Kalla kriget. Men när jag var 13 kändes det lite som att låten handlade om Behemot och Korovjev som sprang omkring och ställde till med galenskaper, ” Två tvillingbröder sparka in varenda dörr.
Två tuggummiterrorister xploderade i en sång”. Djävulen o jag känns däremot kraftigt inspirerad av ”Mästaren”. Berättaren i låten blir bjuden på bal av Satan. Att låten sedan är något av en svensk huliganklassiker som kan välta vilken spelning som helst gör inte det hela sämre. När jag hör de fina Flicka med guld och Varför är du så tyst tänker jag på den sorgsna Margarita. Flicka med guld är utan tvekan en av Thåströms vackraste låtar, ”Jag gör om alla söndagar till lördag ikväll och klär mig för att gå på kalas.” Även Karenina får mig att tänka på Mästaren och Margaritas relation, även om det vore mer troligt att den skulle vara inspirerad av Leo Tolstojs Anna Karenina och Thåströms eget kärleksliv. De rockigare låtarna på skivan - Ståaldrigstill, Pang boom krash och Alla vill till himlen – känns som det perfekta soundtracket till de fartfyllt bisarra delarna av boken. Döden i schlager-SM får mig att tänka på Moskvas teaterscen som Bulgakov uppenbarligen hatade och häcklade i boken, fast genom ett svenskt schlagerfilter. Den här jämförelsen mellan bok och skiva kan kännas väldigt långsökt och det är uppenbart något som konstruerades av min 13-åriga hjärna. Men idag är den kopplingen den största behållningen med att lyssna på skivan. Det finns inte en enda låt på skivan som inte får mig att tänka på boken och ibland framstår Thåström som Mästaren. Skulle jag någon gång spela in en skiva kommer man nog kunna hitta många kopplingar till Michail Bulgakovs fantastiska roman där. Det är en bok som färgar läsaren och sätter spår. Precis som Thåströms musik.