Kunzelmann & Kunzelmann – Carl-Johan Vallgren

Vad är sanning? Hur avgör man om något är äkta eller falskt? Jag vet inte ens om de begreppen existerar annat än i fantasin. Carl-Johan Vallgren har återvänt som författare. Hans förra bok Den vidunderliga kärlekens historia var en omvälvande läsupplevelse och en av de bästa böcker som har skrivits i Sverige de senaste tio åren. Den kom 2002 och fram till i vintras var det rätt tyst om Vallgrens författarskap. Under uppehållet har han släppt tre skivor. Hans nya bok Kunzelmann & Kunzelmann var smått hypad innan den nådde bokhandlarna men sedan blev det rätt tyst. Jag hade inte tänkt läsa den, men efter påtryckningar hemifrån började jag skeptiskt att läsa den förra helgen. Det kan vara den mest ojämna bok jag har läst på flera år. Några passager är fullkomligt lysande medan jag ställer mig frågande till stora delar av boken. Men det som är bra är riktigt bra och till helheten är jag positivt inställd. Det är en läsvärd och intressant bok som ställer flera tänkvärda frågor och spänner över många stora ämnen.

Carl-Johan Vallgren har haft ambitionen att skriva en stor roman. Kunzelmann & Kunzelmann är en tjock bok och Vallgren har försökt skildra hela världen och allt som är fel med den. Dessutom utspelar den sig över en lång tidsperiod. Kunzelmann & Kunzelmann handlar om en son och en far, men inte så mycket om deras relation. För någon relation mellan dem fanns egentligen inte. Joakim Kunzelmann är en tragisk person som symboliserar allt som är fel med vår tid. Han är alltid ute efter nya kickar och beter sig ständigt som ett svin. Joakim har stora skulder och när hans pappa, Viktor Kunzelmann, dör blir han snarare glad än ledsen. Fadern har nämligen samlat på sig mängder värdefull konst genom åren och Joakim ser konsten som hans väg bort från skulder och som ett sätt att upprätthålla hans osunda livsstil. Snart börjar det gå upp för Joakim att det är något fel med faderns konst. Det verkar som att alla hans tavlor är förfalskningar.

Kunzelmann och Kunzelmann är uppdelad i tydligt avgränsade delar som om vartannat skildrar Viktors och Joakims liv. Viktor Kunzelmann är en otroligt intressant människa och de delar av boken som handlar om honom är högst läsvärda. Läsaren får hela Viktors livshistoria berättad för sig. Om hur han växer upp i Tyskland och inser att han är ämnad för konsten. Han inser också att han är homosexuell och under andra världskriget hamnar han i koncentrationsläger. Där blir han inblandad i något som påminner om den tyska filmen Falskmyntarna. Efter kriget tar han sig till Sverige och blir känd som en skicklig konservator. Samtidigt kämpar han med sin homosexuella natur och drömmer om den stora kärleken. Viktor är väldigt sympatisk och varför han gör som han gör känns alltid förståeligt. Hans son Joakim är den raka motsatsen. De delar av boken som handlar om Joakim är inte alls lika bra som de som handlar om Viktor. Vallgren skriver de olika delarna på olika sätt och det känns som att han har tagit på sig för mycket. Med Joakim vill han spy på allt som är fel med vårt moderna samhälle. Joakim missbrukar det mesta som går att missbruka och det blir ofta äckligt och vulgärt. Ibland är det onekligen underhållande och roligt. Jag håller med Vallgren i hans samhällskritik men ofta blir han övertydlig och nästan jobbig i sitt sätt att få fram det han vill ha sagt. Medan Viktor är en figur som man bryr sig om vill jag bara att Joakim ska försvinna. Men de olika delarna av boken är skickligt integrerade och det blir aldrig ointressant.

Kunzelmann & Kunzellmann handlar om lögner och sanningar och vad som egentligen kan betraktas som sådana. Carl-Johan Vallgren är en smart författare och hans resonemang känns vettigt. Vi får inte några svar för några sådana finns det inte att få. Vallgren är väldigt stilsäker och Kunzelmann & Kunzelmann är en underhållande roman från första till sista sidan. Jag hade kanske föredragit att läsa en bok om enbart Viktor Kunzelmann, men det hade i sådana fall varit en helt annan bok. Det är bra med författare som har något att säga. Jag gillar Vallgren och det känns som att han kan vara den författare som skulle kunna skriva den ”stora svenska samtidsromanen”. Kunzelmann & Kunzelmann är inte den boken men jag tror att han har den inom sig.




DN, SvD