Finpop ser film i 3D

Jag har varit kåt på 3D-film länge. Flera gånger under min barndom kom jag över billiga 3D-glasögon på loppmarknader, utan att veta vad man skulle ha dem till. När jag fick förklarat för mig att man kunde se på 3D-film med dem förstod jag ingenting. Det kändes abstrakt, och väldigt old school. Jag fick acceptera att 3D-film var något som jag aldrig skulle få uppleva. Ibland kunde man få syn på någon annons eller reklam för 3D-film i någon begagnad serietidning från 80-talet, men det var allt. Men så kom 2000-talet. Allmänheten började ladda ned film och folk slutade gå på bio. Ångesten växte hos filmbolagen. Hur skulle de kunna locka publik igen? ”Jo, vi livar upp den gamla 3D-filmen igen! Då kommer folket garanterat vallfärda till biograferna!”. Nu är det 2009 och två 3D-filmer har hittills gått upp på de svenska biograferna. Och det kommer garanterat mer. Så gott som varenda kommande animerad film kommer också lanseras i 3D, men jag tycker det känns väldigt tveksamt om det verkligen är ”the next big thing”. Igår var jag och såg Monsters vs Aliens i 3D och det var faktiskt kul.

Film i 3D är förstås en extremt nördig företeelse. Det går hem hos barn och töntiga halvvuxna män. Jag vågar inte gå själv utan ringer upp min nördigaste vän. Han tar med sig en ännu nördigare kille, och när vi är tillsammans känner jag mig lite tryggare. Jag är redo för en 3D-upplevelse. Jag pungar upp de 125 spännen det kostar att se filmhelvetet och får ett par 3D-glasögon. De nya 3D-glasögonen är inte av den typen som jag brukade hitta på loppmarknader med ett rött och ett grönt öga. De ser istället som ett par fula och plastiga Elvis Costello-brillor. Tanken bakom designen var kanske att locka till sig på både nördar och hipsters. Innan filmen drar igång körs ett gäng skrytiga trailers som alla har budskapet ”3D är framtiden! Missa inte framtiden!”. 3D-effekterna är imponerande. Det är ett kul sätt att se film. Ofta är det sjukt snyggt och 3D-effekterna funkar ypperligt, men ibland känns det lite konstigt. Det är lite tråkigt att de är begränsade till den rektangulära filmduken som hindrar det från att bli riktigt häftigt. 3D-effekten ger ett helt annat djup i bilden än vad man är van vid från ”vanlig film”. Det är inte direkt den coolaste filmupplevelse jag har haft och jag tror inte att jag kommer se så många 3D-filmer i den nära framtiden, men det var helt klart värt biljettpriset. Och här har faktiskt biograferna ett klart övertag då det inte går att få samma upplevelse hemma framför TVn eller datorn. Dessutom blir det ännu sämre än vanligt om man försöker filma av duken.

Att Monsters vs Aliens är i 3D gör att man har överseende med att den kanske inte är så jättespännande. Bilden bjuder på ett grymt djup, men storyn och karaktärerna är ganska platta. Monsters vs Aliens handlar om den nedtryckta kvinnan Susan som på sin bröllopsdag träffas av en meteorit och blir väldigt, väldigt stor. Och stark. Hon blir klassificerad som ett monster och låses in tillsammans med en samling sköna monster som är inspirerade av klassiska skräck- och scifi-filmer. När aliens attackerar jorden släpps de ut från sitt fängelse för att beskydda jorden. Mer spännande än så är det egentligen inte. Animationen håller inte riktigt Pixar-klass men är ändå väldigt snygg och 3D-effekterna imponerar genom hela filmen. Det är en rätt rolig film, och humorn består mestadels av one-liners. Röstskådespelarna är duktiga och min stora idol Seth Rogen gör den överlägset bästa rollen som ett slemmigt monster som ser ut som blå levande gelé. Han är helt sjuk i huvudet och droppar en del roliga repliker. Roligast är när han kärar ner sig i en limegrön Jello. Då skrattar jag högt. Monsters vs Aliens är med andra ord en klart godkänd film, som fungerar bra en hjärndöd vardagskväll. Passa på att se den i 3D. Det blir lite roligare då.



DN, SvD, Aftonbladet