Finpop listar Jack Nicholsons fem bästa roller

Jag beundrar Jack Nicholson. Det finns inget hos honom som inte fascinerar mig och jag har aldrig sett honom göra en dålig roll. Jack Nicholson verkar vara en intressant person och som skådespelare finns det ingen som kan jämföras med honom. Han är bäst. Häromdagen läste jag en väldigt fascinerande sak om att han växte upp tillsammans med sina morföräldrar. Hans mamma var uppenbarligen inte kapabel att ta hand om honom och fram till att han var nästan 40 år gammal trodde Jack att hans morföräldrar var hans föräldrar och att hans mamma var hans syster. Det känns som en väldigt intressant livslögn, som förstås borde ha en central roll i alla Jack Nicholson-biografier. Jack Nicholson är tidernas bästa skådespelare men det dröjde innan han slog igenom. Han harvade länge med b-filmer och fick inte mycket uppskattning för sina roller. 1969 hade han en biroll i hippieklassikern Easy Rider och där lossnade plötsligt allt. Sedan dess har det inte varit någon tvekan om vem som är världens bästa filmskådis. Jag fastnade tidigt för Jack Nicholson och har alltid älskat honom och hans speciella skådespel. Han verkar alltid ha total närvaro och det finns ingen skådespelare med samma inlevelse. Många av hans roller är obehagliga och skrämmande och det är ofta då han är bäst. Men det finns få skådespelare som har en sådan bredd och klarar av att göra så många olika roller som Jack Nicholson. Han är lika bra i lättsamma komedier som i hårdkokta gangsterfilmer. Att lista fem Jack Nicholson-favoriter är svårt. Jag har inte haft möjlighet att se alla hans filmer och det finns garanterat någon lysande roll som jag har missat. Men det här är fem filmer med honom som jag älskar av hela mitt hjärta. Det är fem filmer där Jack Nicholson briljerar och där han gör roller som jag aldrig kommer kunna glömma.1. One Flew over the Cuckoo's Nest (Gökboet)
Gökboet är världens bästa film. Jag har sett den hur många gånger som helst och tröttnar aldrig. Varenda minut är fantastisk och det beror förstås mycket på Jack Nicholson som här gör sin bästa roll. McMurphy är en komplicerad rollfigur. Tillsammans med Travis Bickle (Taxi Driver, min andra favoritfilm) är han den mest intressanta person som jag har lärt känna via film. Han är en motsägelsefull och underlig person som man ändå älskar och sympatiserar med och slutet gör mig alltid lika förkrossad. Jack Nicholson är inget annat än fenomenal i rollen. Jag har aldrig sett något liknande. Världens bästa rolltolkning någonsin. Jag kan inte hylla Gökboet för mycket. Jag ser den och ser den igen. 2. The Shining
Stephen King måste vara den enda som inte älskar den här filmen. Han gillade inte vad Stanley Kubrick hade gjort med hans bok och blundade för hur bra filmen faktiskt var. När han producerade en filmatisering av boken som han hade tänkt sig den blev det mycket sämre och inte alls lika fängslande. The Shining är en av de filmer jag har sett flest gånger. Det är en lysande film på många sätt. Storyn är intressant och fotot är fantastiskt. Men bäst är ändå Jack Nicholson. Hans roll som Jack Torrance som blir vansinnig av vistelsen på det ondskefulla Overlook Hotel är bland det bästa man kan se på film. Att se hur han successivt dras ner i galenskapen är lika fascinerande varje gång. De flesta skräckfilmer räcker att se en gång, man blir inte överraskad den andra gången. The Shining är däremot omöjlig att bara se en gång. Den blir bara bättre och bättre och att studera Jack Nicholsons skådespel blir mer intressant ju fler gånger man ser filmen. Det finns mycket att fascineras av där. Senast jag såg filmen blev jag alldeles upphetsad av hans sätt att räcka ut tungan i de scener där han är som mest vansinnig. Detaljerna är allt och det gör The Shining till tidernas bästa skräckfilm. ”All work and no play makes Jack a dull boy.” Den första gången jag såg The Shining hade vi hyrt den på Overlook i Norrköping. Det var en filmaffär som hyrde ut och sålde lite annorlunda filmer och namnet hade de självklart tagit från den här filmen. Tyvärr finns inte Overlook kvar längre men varje gång jag ser The Shining kommer jag att tänka på affären och de som jobbade där. En gång såg jag personalen från Overlook så som de såg ut år 2001 på ett foto från 1921. Kusligt. 3. Chinatown
Roman Polanski är en av mina favoritregissörer och tillsammans med Rosemary’s Baby är Chinatown hans bästa film. Det var den sista filmen han gjorde i USA innan han tvingades fly till Europa på grund av pedofilanklagelserna. Chinatown är en självklar favorit och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna tröttna på den. Det är film som växer och den första gången jag såg filmen kändes den inte alls lika bra som den tredje gången. Historien är lite knepig och det tar ett tag att greppa den. Jack Nicholson gör en av tidernas bästa filmroller som en privatdetektiv som kommer något stort på spåret. Han är med i varenda scen och allt som tittaren upplever ses ur hans ögon. Allt är väldigt snyggt, intressant och fascinerande. I filmens mest kända scen dyker Polanski upp och skär sönder Jack Nicholsons näsa. Jag har aldrig sett en bättre deckare eller polis på film än Jack Nicholsons rollfigur. Han är cool och hård men ändå väldigt sympatisk och Jack Nicholson spelar rollen på ett perfekt sätt med total inlevelse. ”Forget it, Jake. It's Chinatown.”
4. The Departed
Martin Scorseses The Departed är en av de bästa filmerna som har kommit de senaste åren. Den är mycket bättre än den kinesiska förlagan Infernal Affairs och jag tycker inte att den saknar någonting. The Departed är otroligt spännande och välkomponerad och har en fantastisk Leonardo DiCaprio i en av huvudrollerna. Allra bäst är dock Jack Nicholson som här fick göra en av sina mest sviniga roller någonsin. Hans roll som den irländska gangsterbossen Frank Costello tål att jämföras med Marlon Brandos Vito Corleone. Jag hatar honom men samtidigt älskar jag honom. Han är fruktansvärd och otroligt vidrig på alla sätt, men det finns något i Jack Nicholsons tolkning av honom som är älskvärt. Martin Scorsese gav Nicholson utrymme att briljera och resultatet är helt fantastiskt. Det finns inte många filmer från 2000-talet som jag kan tänka mig att se om och om igen, men The Departed är helt klart en av de filmerna. ”I don't want to be a product of my environment. I want my environment to be a product of me.”

5. As Good As It Gets (Livet från den ljusa sidan)
Livet från den ljusa sidan är en lättsam film som höjs till oanade höjder med Jack Nicholsons hjälp. Varenda scen där han är med är helt fantastisk. Att han fick sin tredje Oscar för den här rollen är inte svårt att förstå. Helen Hunt som spelar mot honom är också otroligt bra, liksom Greg Kinnear. Alla är faktiskt bra! Om alla lättsamma och mysiga filmer togs på så stort allvar som den här filmen skulle det inte göras så mycket skit. Jag ser hellre Livet från den ljusa sidan en tionde gång än låter mig plågas av Kate Hudson eller Jessica Alba i en ny film. Den är rolig, välspelad och väldigt älskvärd. ”What if this is as good as it gets?”


Enligt IMDb verkar det inte som att Jack Nicholson har några nya roller på gång. Hans senaste film var den mysiga The Bucket List. Jack börjar bli gammal men jag tvivlar inte på att han har många fantastiska roller kvar att göra. Till skillnad från andra åldrade storheter, som till exempel Robert De Niro, vet han hur man väljer rätt roller. Nästa gång vi kommer få se honom kommer han garanterat göra en storartad prestation. Det är jag övertygad om.