The Stone Roses

VHS-bandet var tillbakaspolat och redo för inspelning. ZTV skulle köra en hel timme Clash-videos och jag var otroligt förväntansfull. Jag var 14 år gammal och det var långt innan man kunde hitta vilken musikvideo som helst på YouTube. Jag hade aldrig sett The Clash i rörliga bilder tidigare och den här helgmorgonen skulle bli den kanske bästa någonsin. Av någon anledning hade ZTV-redaktionen dock valt att varva Clash-videor med musikvideos med The Stone Roses. Jag hade aldrig hört dem tidigare, och jag blev först besviken av att inte få en hel timme The Clash. Men när den första besvikelsen hade lagt sig insåg jag att även Stone Roses var ett grymt band. Även om de aldrig har betytt lika mycket som The Clash för mig är The Stone Roses ett band som har följt med mig sedan den där dagen. Trots att de bara gjorde två album tycker jag att de spelade in otroligt mycket bra material. Det självbetitlade debutalbumet The Stone Roses är allmänt betraktat som ett mästerverk, och enligt mig är det ett av de bästa brittiska rockalbum som någonsin har spelats in. Den här våren är det 20 år sedan debutalbumet släpptes, vilket har uppmärksammats i så gott som alla musiktidningar. Självklart måste jag också skriva något om The Stone Roses.

Det fanns flera saker som gjorde The Stone Roses till ett fantastiskt band. Först kommer jag att tänka på det sinnessjuka groovet, som kanske låter allra bäst på mästerverket Fools Gold. John Squire var (och är) en enormt skicklig gitarrist och tillsammans med Johnny Marr (från The Smiths) fick han till en nytändning i brittisk gitarrbaserad pop under 80-talet. Efter Squire är det få som fått till lika grymma riff och sköna solon. Riffen är ofta korta och repeteras om och om igen, vilket skapar ett flummigt groove som låter fantastiskt. John Squire var också konstnärlig och inspirerad av Jackson Pollocks action painting målade han flera snygga omslag till Stone Roses album och singlar. Därefter kommer jag att tänka på frontfiguren Ian Brown. Han hade en fantastisk sångröst och skrev otroligt bra låttexter. Dessutom var han grymt cool och snygg. Han hade en kaxig och pundig utstrålning som de flesta rockstjärnor bara kan drömma om. Ian Brown var en gud, och som sådan var han också dömd att falla. Dessutom har vi ju också staden, Manchester, som bidrog till att bandet lät som de gjorde. Precis som The Smiths hämtade bandet mycket inspiration från arbetarstaden där de hade växt upp. The Stone Roses kom att förknippas med Madchester, en ecstasyrusig alternativ rockgenre som uppstod under slutet av 80-talet i Manchester med klubben The Haçienda som central punkt. Själva ville de inte ha något att göra med Madchester och såg sig inte som en del av den scenen. Hur det än var är The Stone Roses det enda Madchester-bandet som det går att lyssna på idag. De gjorde tidlös pop, med ena benet i 60-talet och det andra benet i framtiden, och skrev några fantastiska poplåtar som alltid får mig att le.

The Stone Roses satte igång den jobbiga britpopvåg som drog över hela världen under 90-talet. När band som Oasis var som störst fanns det dock inget mer The Stone Roses. Skivbolagsbråk, drogmissbruk och olika starka viljor gjorde att bandet inte höll särskilt länge. De splittrades officiellt 1996 men innan dess hade de i flera år bara varit en spillra av vad de var när de gjorde debutalbumet. För några veckor sedan började det gå rykten om att The Stone Roses skulle återförenas lagom till 20-årsjubileumet men de ryktena dementerades snabbt av John Squire, som sade att inte ens om han fortfarande pratade med Ian Brown så skulle han vilja återförenas som band. Det är nog bäst att de inte återförenas. The Stone Roses lever vidare, och deras musik kommer alltid älskas av kaxiga och svårmodiga pojkar och flickor.

The Stone Roses var ett av världens bästa band och om du aldrig har lyssnat på dem är det hög tid att göra det nu. Därför har jag satt ihop en lista med deras tio bästa låtar. Antingen lyssnar du på listan i Spotify eller så kollar du upp låtarna på YouTube. De klickbara länkarna leder till YouTube-videos med låtarna! De videos jag länkar till är av väldigt varierande kvalité. Några är fullkomligt lysande medan andra är ganska mediokra. Särskilt videorna med Waterfall och Made of Stone är sevärda!

1. Fools Gold
Den första låten med The Stone Roses som jag fastnade för. Den är helt fantastisk och riffet är odödligt.
2. I Wanna Be Adored
” I dont have to sell my soul. He’s already in me. I wanna be adored”. Det är hela låttexten till den här låten. De få orden uttrycker mer än vad de flesta låtskrivare lyckas uttrycka på betydligt större utrymme.
3. Waterfall
Lyssna på introt. Det är ett väldigt snyggt riff som går om och om igen. Snart kommer Ian Brown in. Han sjunger lågt och tar med dig till en fantastisk plats.
4.She Bangs The Drums
“She’ll be the first, she’ll be the last. To describe the way I feel.” Popmusik blir inte mycket bättre än så här. Återigen gör John Squire en odödlig gitarrprestation.
5.Ten Storey Love Song
Det andra albumet Second Coming var inte alls lika bra som debuten, men den här låten är ett mästerverk. Ian Brown sjunger otroligt fint här, och det kan mycket väl vara den vackraste låten från hela 90-talet. ”Ten storey love song, I built this thing for you”.
6. Sally Cinnamon
” Until Sally I was never happy. I needed so much more.” Efter att jag hörde den här låten första gången har jag alltid letat efter Sally Cinnamon. Men jag hittar henne inte.
7. I Am the Resurrection
The Stone Roses var alltid ett väldigt kaxigt band. De gjorde som de ville och hade en stenhård attityd. Den här låten är grymt kaxig och uttrycker på ett fint sätt Ian Browns enorma ego.
8. Made of Stone
“When the streets are cold and lonely, and the cars they burn below me. Are you all alone? Is anybody home?” När himlen är grå och allt känns förjävligt är det skönt att ha The Stone Roses. Den här låten har en refräng som alltid stärker mig.
9. Elephant Stone
“Seems like there's a hole in my dreams.” Förbannat välkomponerad pop med perfekt sång och fascinerande gitarr.
10. Going Down
Going Down är en av de Roses-låtar som låter väldigt mycket 60-tal, men ändå inte. Det är en knarkig och samtidigt väldigt vacker låt. ”Ring a ding ding ding, I’m going down.”


Det där var svårt. Det är mycket bra som inte fick plats på listan. Gillar du det du hör skulle jag rekommendera att du införskaffar allt som The Stone Roses spelade in. Det är inte särskilt mycket, men allt är värt att lyssna på.