Grizzly Bear läcker vacker musik

Det har varit rätt mycket snack om Brooklynbandet Grizzly Bear på internet den senaste tiden. För en månad sedan visste jag inte vilka Grizzly Bear var. Jag trodde att de var ett nytt band, men det visade sig att de har sysslat med musik flera år och hyllats från start. De gjorde några låtar på samlingsskivan Dark was the night som var väldigt bra. Det var mitt första möte med bandet. Deras nya album Veckatimest, som fått sitt namn från en liten ö i Massachusetts, har egentligen inte release förrän i slutet av maj, men läckte för några veckor sedan, till alla indiekids stora förtjusning. På Wikipedia påstås det att det är en ”low-quality rip” men jag tycker inte den är sämre än andra rippar. Det låter väldigt bra. Andres Lokko har skrivit om Veckatimest flera gånger och använder albumet som ett exempel för hur musik lever sitt eget liv på nätet flera månader innan den egentliga releasen. Och det är onekligen nu, och inte i sommar, som du ska lyssna på Veckatimest. När Veckatimest släpps kommer jag läsa recensioner och komma ihåg att ”det där var ett riktigt schysst album som jag lyssnade på för några månader sedan”, men det finns inte en chans att jag skulle vänta. Det är bara få album som inte har ett bäst-före-datum och för indiemusik är det kortdatum som gäller.

Det är svårt att kategorisera Grizzly Bears musik. De låter som mycket man har hört tidigare men samtidigt också helt nytt. Musiken är lugn och de flesta låtarna är ganska långa. Arrangemangen är mäktiga och vackra, och bandet sjunger stämsång. Jag tror att de som gillade Fleet Foxes kommer gilla Grizzly Bear, men för den sakens skull betyder det inte att de påminner särskilt mycket om varandra. Musiken på Veckatimest skulle nog kunna kallas softarmusik. Det är väldigt skönt att lägga sig på sängen och sätta på skivan. Eller att ha den i bakgrunden när man läser en bok eller tidning. Bandet låter fantastiskt. Jag blir glad och lugn av deras sånger. Det finns egentligen inget att klaga på, Veckatimest är en fin skiva som förtjänar en stor publik, men ibland känns det inte riktigt som att jag berörs av musiken. Emellanåt blir det för lugnt och avslappnat, och då kan jag tycka att Grizzly Bear saknar nerv och glöd. Men de flesta låtarna sitter där de ska.

Veckatimest är en bra skiva och Grizzly Bear är ett grymt band, men jag tvivlar på att jag fortfarande kommer lyssna på Veckatimest när den släpps ”på riktigt”. I det stora flödet av bra musik som har kommit de senaste månaderna finns det en risk att Veckatimest försvinner. Ironiskt nog är Grizzly Bears största chans till framgång den publik de får genom Veckatimest-läckan och den kult som bildas kring albumet på nätet. Hade det inte varit för läckan hade åtminstone inte jag uppmärksammat bandet på samma sätt.