Finpop gillar Jamie Bell

Det måste vara hårt att ha sin karriärs höjdpunkt när man är väldigt ung. Jag kan inte tänka mig ett värre öde än att vara en barnskådespelare som ingen längre vill ha. Jamie Bell gjorde succé som Billy Elliot i filmen med samma namn när han var fjorton år. Det var en väldigt bra film. Jag älskade den och såg den jättemånga gånger. Det var i Billy Elliot som jag för första gången hörde The Clash (soundtracket är fullproppat med underbar musik) och jag förälskade mig i de fina arbetarklassmiljöerna. Och självklart fastnade jag också för Jamie Bell - den unga och väldigt charmiga barnskådespelen som briljerade i huvudrollen. När jag såg om Billy Elliot för några veckor sedan väckte den inte samma lyckorusiga känslor som när det begav sig, men det är fortfarande en väldigt fin film. Jag har följt Jamie Bell sedan Billy Elliot och tycker alltid det är kul att se de filmer han är med i nuförtiden. Utan att överdriva kan man konstatera att han har haft det ganska svårt att få bra roller. Som de flesta andra uppvuxna barnskådespelare är han så starkt förknippad med en specifik roll att folk har svårt att se honom som något annat. Men Jamie Bell är faktiskt en duktig skådespelare. Han fortsätter göra bra roller och han är aldrig ointressant. Hans bästa prestation sedan Billy Elliot var som huvudrollen i den otroligt skruvade filmen Hallam Foe. Där fick han göra en riktigt komplicerad roll som imponerade starkt på mig. Han lyckades göra en fullständigt sinnessjuk människa till något väldigt älskvärt. Jamie Bell är fortfarande charmig och han har ett skönt brittiskt utseende som går hem hos mig. Senast gjorde han en roll i Defiance, som med titeln Motstånd har premiär på svenska biografer imorgon, och han kommer göra rösten åt Tintin i Steven Spielbergs kommande Tintinfilm. Som gammal Tintinfantast kan jag inte tänka mig en mer passande röstskådespelare. Jamie Bell har allt som jag vill ha ur Tintin.

Anledningen till att jag skriver om Jamie Bell just idag är att jag kände för att skriva något om Motstånd. Det är en Andra världskriget-film och det krävs rätt mycket för ett en sådan ska falla mig i smaken. Jag har en vän som älskar allt som har med Andra världskriget att göra. Det känns rätt ovanligt när man är i vår ålder. Är man istället i 60-årsåldern och växte upp i Andra världskrigets skugga finns det nog få saker som känns lika spännande. Det görs ju väldigt många filmer om Andra världskriget och det känns som att det alltid finns en eller flera aktuella filmer som berör det stora ämnet på något sätt. Ibland blir WW2-filmerna otroligt bra. Polanskis Pianisten är till exempel en fantastisk film, men ofta känns de väldigt överflödiga. Målgruppen är ju onekligen småtråkiga gubbar. Därför är det kul när man får se kriget ur annorlunda och nya perspektiv på film. Nyligen såg jag den danska filmen Flamman och Citronen. Den handlar om danska motståndsmän och är väldigt intressant på flera sätt. Det är en sjukt snygg film med en intressant story och Mads Mikkelsen (bäst i Norden!) är lysande i en av huvudrollerna. Motstånd handlar också om motståndsmän. Den här gången befinner de sig i Vitryssland. Det börjar med de tunga orden ”A true story” men det blir aldrig lika angeläget och spännande som Flamman och Citronen.

Motstånd är egentligen en ganska medelmåttig film. Den är inte särskilt underhållande och jag var nära att somna flera gånger. Daniel Craig gör huvudrollen som en av de hjälteaktiga motståndsmännen. Det känns som att han är med i nästan alla nya filmer och han har alltid känts lite överskattad. Han är inte dålig men imponerar inte heller på något sätt. Motstånd utspelar sig i den vitryska skogen. Det är en rätt fin miljö och jag kommer att tänka på motståndsmännen i Bröderna Lejonhjärta och Robin Hood. Istället för sköna leggings är de iklädda bruna och smutsiga rockar. De verkar ha haft det tråkigt i skogen och som tittare har jag också ganska tråkigt. Det är segt och oengagerade. Men – och det är det som är det viktiga i det här fallet! – Jamie Bell är jävligt bra. Filmen skiner upp lite när han dyker upp i bild. Synd bara att han inte får vara med mer. Han är många gånger roligare att titta på än Daniel Craig. Jag skulle inte rekommendera dig att se Motstånd. Det här är förmodligen den tråkigaste filmvåren någonsin och det är lång tid mellan de intressanta filmerna på bio. Jag har aldrig haft en så ointressant period av filmtittande tidigare. Det är nästan så att jag ångrar att jag har sett så många äldre filmer. Vad finns kvar att upptäcka? Motstånd är inte en sevärd film. Vill du se Jamie Bell tycker jag att du ska se Hallam Foe istället. Jag håller tummarna för att Jamie ska få fler spännande roller i framtiden. Det förtjänar han. Liksom jag förtjänar fler intressanta nya filmer.