torsdag 9 april 2009
Påskkärringar
Påsken är min favorithögtid. Jag är inte kristen, men jag gillar påskharar och att leta efter ägg. Jag gillar också att det är en högtid som är ganska fri från krav, men full av godis. När jag var liten blev jag ofta misstagen för en tjej. Jag var långhårig och hade ett runt och ganska feminint ansikte. Jag har tidigare skrivit om att jag inte gjorde det lätt för mig när jag var liten, och att jag ofta gjorde obegripliga val som försämrade min redan låga status ytterligare. Ville jag bli mobbad? Eller hade jag insett att utanförskap var en förutsättning för att kunna uppskatta och förstå den bästa musiken? Jag vet inte. Däremot vet jag att jag, tillsammans med mina yngre bröder, klädde ut mig till påskkärring på Skärtorsdagen under flera år. En gång varje år var det helt okej att bejaka sin kvinnliga sida och det gjorde vi alltså som påskkärringar. Vi klädde ut oss i kjolar, sjaletter och fult smink. Mamma frågade om vi ville ha både kajal och mascara och vi nickade entusiastiskt. Mina bröder lyckades se rätt hårda ut trots den omanliga utstyrseln, men med mitt långa hår blev jag konsekvent misstagen för en tjej. Förnedringen var total.
Det var många år sen jag klädde ut mig till påskkärring och påsken har förlorat mycket av sin charm. Men jag gillar den fortfarande. Högtider suger på flera sätt, men påsken kan vara den mest uthärdliga. Det finns inte mycket populärkultur som är förknippad med påsken, till skillnad från julen där det finns hur mycket som helst. På TV brukar den trevliga Jesus Christ Superstar visas tillsammans med en rad usla kristna filmer vars målgrupp alltid har förbryllat mig. Vem vill se den skiten? För att göra din poppåsk lite lättare har jag plockat ut en skiva, en film och en bok som garanterat kommer rocka din påsk. Påsktemat är lite flytande, men däremot har de tre tipsen anknytning till häxor (påskkärringar) på olika sätt.
Påskskivan
Easter med Patti Smith. Den är befriad från påskharar och ägg, men Patti Smith är möjligen den mest imponerande häxa som någonsin har levt. Hon är den ultimata påskkärringen, och det ser jag som något positivt. Patti Smith är inte naturlig, och det skulle inte förvåna mig om hon har ingått något slags förbund med mörkrets krafter. Hon är smått overklig; pretentiös, konstig och extremt begåvad. Easter är en av hennes bästa skivor, och titelspåret är otroligt mäktigt. På albumomslaget poserar hon med håriga armhålor och mycket attityd. Om jag hade kunnat se ut som Patti Smith när jag klädde ut mig som påskkärring i min barndom hade jag fått allas respekt. Istället såg jag mer ut som Lindsay Lohan i Föräldrafällan och som ni själva kan räkna ut var det ingen hit.
Påskfilmen
Roman Polanskis Rosemarys baby. Jag har skrivit om Polanskis ”The Apartment Trilogy" tidigare här på Finpop. Det är en fantastisk trio filmer, som skrämmer och oroar på riktigt. Bäst av de tre filmerna är Rosemarys baby. Världens coolaste Mia Farrow spelar den godhjärtade Rosemary som tillsammans med sin man flyttar in i en ny lägenhet. Mystiska saker börjar hända, och det verkar som att Rosemary blir utnyttjad av något ondskefullt och uråldrigt. Vad som egentligen händer är aldrig uppenbart, skräcken ligger mest på det psykologiska planet och panikkänslorna infinner sig snabbt hos tittaren. Rosemarys baby handlar om häxor och andra otäckheter och är fenomenal på alla sätt. Se den efter påskmiddagen!
Påskboken
Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Den bok som jag har älskat mest och läst flest gånger. Mästaren och Margarita är utan tvekan det bästa som jag någonsin har läst. Jag vill tatuera in vartenda ord och åka till Moskva och leva som Mästaren i en sorgsen källarlägenhet. Jag vill flyga över Moskvas hustak, spela schack mot Behemot och spela folk elaka spratt tillsammans med Korovjev. Boken känns påskig på flera sätt: dels med alla häxor och andra helvetesvarelser och dels med den parallella historien om Pontius Pilatus och Jesus korsfästelse. Här är djävulen en ganska sympatisk figur, och jag skulle inte heller ha något emot att ingå ett förbund med honom. Mick Jagger inspirerades av boken och skrev den bästa Rolling Stones-låten någonsin, Sympathy for the Devil. Mästaren och Margarita är den största roman som någonsin har skrivits. Den upphör aldrig att fascinera och trollbinda. Din påsk kommer garanterat bli fantastisk om du tillbringar den tillsammans med Michail Bulgakov. Det ska jag göra.
Bilden högst upp i inlägget föreställer mig utklädd till påskkärring i Vasaparken, Norrköping, påsken 1990.
Glad påsk, och var snäll mot alla små påskkärringar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag tycker du var en alldeles ypperlig påskkärring. själv vägrade jag kärringutstyrseln och gick alltid utklädd till katt. jag fick alltid jättelite godis jämfört med mina vänner, men det var ändå värt att inte se ut en översminkad gammal tant. tror jag.
och mästaren är min favorit också.
<3
Bra blogg, riktigt trevlig läsning :) Själv var man ingen duktigt påskkärring.. Brukade bli prickar på kinderna och sånt. Påskfarbror blev jag, för skjol ville man ju inte ha.. :P Men, bästa Stones låten är väl ändå Angie? Den är vackrast i alla fall... En sån man skulle vilja ha på sin begravning. :)
@iris
Påskkatt är nya grejen! Fan, vad coolt. Nu vet jag vad jag ska klä ut mig till nästa påsk.
Kul att du också gillar Mästaren! 10 out of 10 :)
@Elliot
Prickar på kinderna är alltid fint. Men jag håller inte med om Angie. Det är en bra låt, men inte någon favorit. Jag tycker nog Wild Horses är vackrast. Och att Exile on Mainstreet är det bästa albumet. Men Sympathy for the Devil är nog den bästa låten. Helt klart.
Skicka en kommentar